Tudelad kväll
Direkt efter dagis hade Frida och jag myshäng på stan. Jag spanade lite klappar, men mest gick vi ut för att hon skulle få lukta på tvålar på Body Shop. Det är hennes favvogrej när vi är på stan, men igår hann vi inte med det och då fick hon en total meltdown när vi skulel gå hem och grät i typ en halvtimme. Ledset, inte argt. Så jag lovade då att vi skulle BÖRJA med att snusa tvål om vi gav oss ut idag!
Jag frågade om hon ville hem och käka och ha fredagsmys med ostkrokar (som verkar ha blivit standardönskningen nu) eller om hon ville gå på stan igen. (Vi har ju liksom inte gjort annat den här veckan!) Svaret var solklart - hon ville gå på stan! Och äta på stan, sushi beställdes med bestämd liten röst. Haha, vilken liten restaurangråtta till unge jag har format! Hon är så skön så det liknar ingenting. Efter den här maraton-efter-dagis-shoppingperioden kommer det tydligen att krävas viss avvänjning... Hemmakäk och vanlig lek får återerövras, haha.
Vid middagen hade Frida gos-sjuka så jag fick massor av kramar och pussar! Lyx. Plötsligt mitt i en kram sa hon:
- Jag är så glad att du finns, mamma! (Strök mig över kinden med sin lilla hand.)
- Åh, hjärtat, vad söt du är, jag är också så fantastiskt glad för att du finns!
- Jag är glad att pappa finns också!
- Det är jag också Frida, jätteglad!
- Och så är jag glad för att JAG finns. Jag är glad för mig själv, jag. (Klappade sig nöjt på bröstet och log.)
Underbart va? Man kan ju bara hålla tummarna så att man spricker för att en sådan självkänsla får stanna kvar!
När vi kom hem, övergick myskvällen i en gråt- och tjatkväll istället... Den förbaskade rumpan spökade igen - tror jag det, det var fem dagar sedan ungen bajsade! Jag kan vid det här laget läsa av henne rätt bra, så jag bestämde mig för att envisas för jag såg att det skulle kunna gå att få henne att "prestera" ikväll. Efter två väldigt tårfyllda timmar (för Frida) med mycket trix (från mig), kom till sist det resultat vi hoppats på. I pottan. Bingo! Applåder och visslingar (och en väldigt mycket lugnare och gladare familj)!
Till sist somnade den lilla räkan, heeelt slut, minst 1-1,5 timme senare än normalt. Söta grynet. Vi hoppas på att hon tar sovmorgon imorgon igen va?! Jag borde väl natta snart också, har blivit lite väl extremt sent på sistone vilket kan behöva kompenseras en smula. Inatt hade Frida krälat över mig och upp i mitten på vår säng utan att jag ens märkt det - så hårt brukar aldrig jag sova!
/Jenny
Jag frågade om hon ville hem och käka och ha fredagsmys med ostkrokar (som verkar ha blivit standardönskningen nu) eller om hon ville gå på stan igen. (Vi har ju liksom inte gjort annat den här veckan!) Svaret var solklart - hon ville gå på stan! Och äta på stan, sushi beställdes med bestämd liten röst. Haha, vilken liten restaurangråtta till unge jag har format! Hon är så skön så det liknar ingenting. Efter den här maraton-efter-dagis-shoppingperioden kommer det tydligen att krävas viss avvänjning... Hemmakäk och vanlig lek får återerövras, haha.
Vid middagen hade Frida gos-sjuka så jag fick massor av kramar och pussar! Lyx. Plötsligt mitt i en kram sa hon:
- Jag är så glad att du finns, mamma! (Strök mig över kinden med sin lilla hand.)
- Åh, hjärtat, vad söt du är, jag är också så fantastiskt glad för att du finns!
- Jag är glad att pappa finns också!
- Det är jag också Frida, jätteglad!
- Och så är jag glad för att JAG finns. Jag är glad för mig själv, jag. (Klappade sig nöjt på bröstet och log.)
Underbart va? Man kan ju bara hålla tummarna så att man spricker för att en sådan självkänsla får stanna kvar!
När vi kom hem, övergick myskvällen i en gråt- och tjatkväll istället... Den förbaskade rumpan spökade igen - tror jag det, det var fem dagar sedan ungen bajsade! Jag kan vid det här laget läsa av henne rätt bra, så jag bestämde mig för att envisas för jag såg att det skulle kunna gå att få henne att "prestera" ikväll. Efter två väldigt tårfyllda timmar (för Frida) med mycket trix (från mig), kom till sist det resultat vi hoppats på. I pottan. Bingo! Applåder och visslingar (och en väldigt mycket lugnare och gladare familj)!
Till sist somnade den lilla räkan, heeelt slut, minst 1-1,5 timme senare än normalt. Söta grynet. Vi hoppas på att hon tar sovmorgon imorgon igen va?! Jag borde väl natta snart också, har blivit lite väl extremt sent på sistone vilket kan behöva kompenseras en smula. Inatt hade Frida krälat över mig och upp i mitten på vår säng utan att jag ens märkt det - så hårt brukar aldrig jag sova!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
