Underbart är kort
Nu har lillebror rullat vidare på sin roadtrip och lämnat oss bruttor åt sitt öde. Innan vi släppte iväg honom hann vi hälsa på Ockelbo-vännerna, där vi bjöds på lunch OCH hembakt sockerkaka (tack!)! Vi hann också med en kort sväng på stan och lite middagsmat.
När vi vinkat hejhej till bror, gick jag och Frida till slottstorget och diggade musik på Sommarkväll. Vi missade barndelen, men klämde radiotävlingsfinalen, allsången och typ nån kvart av Alcazar innan Frida vinglade av trötthet på mina axlar. hon somnade på två röda när vi kommit hem och sedan dess har jag suttit och njuuuuutit av egentid och ensamkväll.
Jag saknar min bror lite redan! Vi ses så väldigt sällan, så dumt och synd egentligen. Tiden går och går och man kliver alldeles för sällan utanför vardagsramen. Utanför lämna-hämta-sova-äta-jobba-livet, liksom. Tar sig inte samman, rasslar inte ihop en packning och gör inte en lite för lång resa på lite för kort tid för att hälsa på någon man tycker om men träffar för sällan. Tokigt.
Frida busar med morbror J. Så hjärtevärmande att se henne
få mer kontakt med de mina. Det känns mycket, mycket bra.
Brorsan lämnade oss bland annat med ett nytt regnställ i tilltagen storlek till Frida (tack!!), som jag ska se till att namna imorgon. Jag insåg precis att det är de sista skälvande dagarna i juli nu, att augusti väntar och trängs i farstun och att vardagen faktiskt snart kommer igen. Jag har vittring på de tidiga mornarna. På tidspassningen, strumpor i skorna, logistik-SM-dagarna och VAB. Jag känner att det närmar sig, även om jag ska ta mig norrut en sväng nästa vecka först. Hälsar på morfarn med lilla grynet, medan sambon får lov att bita i det sura jobbstartsäpplet...
/Jenny
När vi vinkat hejhej till bror, gick jag och Frida till slottstorget och diggade musik på Sommarkväll. Vi missade barndelen, men klämde radiotävlingsfinalen, allsången och typ nån kvart av Alcazar innan Frida vinglade av trötthet på mina axlar. hon somnade på två röda när vi kommit hem och sedan dess har jag suttit och njuuuuutit av egentid och ensamkväll.
Jag saknar min bror lite redan! Vi ses så väldigt sällan, så dumt och synd egentligen. Tiden går och går och man kliver alldeles för sällan utanför vardagsramen. Utanför lämna-hämta-sova-äta-jobba-livet, liksom. Tar sig inte samman, rasslar inte ihop en packning och gör inte en lite för lång resa på lite för kort tid för att hälsa på någon man tycker om men träffar för sällan. Tokigt.
Frida busar med morbror J. Så hjärtevärmande att se henne
få mer kontakt med de mina. Det känns mycket, mycket bra.
Brorsan lämnade oss bland annat med ett nytt regnställ i tilltagen storlek till Frida (tack!!), som jag ska se till att namna imorgon. Jag insåg precis att det är de sista skälvande dagarna i juli nu, att augusti väntar och trängs i farstun och att vardagen faktiskt snart kommer igen. Jag har vittring på de tidiga mornarna. På tidspassningen, strumpor i skorna, logistik-SM-dagarna och VAB. Jag känner att det närmar sig, även om jag ska ta mig norrut en sväng nästa vecka först. Hälsar på morfarn med lilla grynet, medan sambon får lov att bita i det sura jobbstartsäpplet...
/Jenny
Kommentarer
Trackback
