Var bor du lilla råtta
Guuud vad det tar tid och energi, det här med att söka hus. Visningar hit, surfande dit, mäklarsamtal på korsen och tvärsen. Puh.
Idag har vi varit på ännu en visning. Vet inte ens längre för vilken gång i ordningen. Var kanske det mest intressanta objektet hittills, även detta i Hagaström. Kedjehus, baksidan mot äng/fotbollsplan (status var lite svårtytt nu idag i alla fall) och lekpark, lagom stort (typ 150 kvadrat), hyfsad standard men inte toksnajsigt = värsting-as-dyrt... Tja. Inte så illa. Dagis på samma gata (om man nu mååååste byta, vi trivs ju så bra där vi är!). Tar typ kanske 20 min att cykla in till stan/mitt jobb, om jag ska gissa. Finns nackdelar också (ligger t.ex. nära järnvägen) men mest känns det nyfiket...
Hm. Vi avvaktar besiktningsprotokoll, klurar på räntor och avbetalningstid och funderar. Igen. Klurigt. Kan det vara rätt även om man inte är tvärsäker ända från tårna till hårtopparna?
(Mitt hjärta har klappat allra hetast hittills för ett funkishus i Lexe. Jag föll handlöst och förälskade mig i exteriören, men insidan visade sig tyvärr kräva mastodontmycket renovering. Inte riktigt våran grej, synd nog. Varför blir man så lätt förälskad i nåt opraktiskt? Nåt som egentligen inte riktigt passar en? Det gäller nog både det ena och det andra - boenden, väskor, kläder... och partners, haha. Särskilt skedde detta fenomen när man var yngre, och i husbranschen är jag rena tonåringen! )
/Jenny
Idag har vi varit på ännu en visning. Vet inte ens längre för vilken gång i ordningen. Var kanske det mest intressanta objektet hittills, även detta i Hagaström. Kedjehus, baksidan mot äng/fotbollsplan (status var lite svårtytt nu idag i alla fall) och lekpark, lagom stort (typ 150 kvadrat), hyfsad standard men inte toksnajsigt = värsting-as-dyrt... Tja. Inte så illa. Dagis på samma gata (om man nu mååååste byta, vi trivs ju så bra där vi är!). Tar typ kanske 20 min att cykla in till stan/mitt jobb, om jag ska gissa. Finns nackdelar också (ligger t.ex. nära järnvägen) men mest känns det nyfiket...
Hm. Vi avvaktar besiktningsprotokoll, klurar på räntor och avbetalningstid och funderar. Igen. Klurigt. Kan det vara rätt även om man inte är tvärsäker ända från tårna till hårtopparna?
(Mitt hjärta har klappat allra hetast hittills för ett funkishus i Lexe. Jag föll handlöst och förälskade mig i exteriören, men insidan visade sig tyvärr kräva mastodontmycket renovering. Inte riktigt våran grej, synd nog. Varför blir man så lätt förälskad i nåt opraktiskt? Nåt som egentligen inte riktigt passar en? Det gäller nog både det ena och det andra - boenden, väskor, kläder... och partners, haha. Särskilt skedde detta fenomen när man var yngre, och i husbranschen är jag rena tonåringen! )
/Jenny
Kommentarer
Trackback
