Hälsostatus
Som jag nämnde igår, var jag iväg med Frida på återbesök på sjukhuset idag. Det gjorde den har dagen lite... fragmentarisk. Varken hackat eller malet, liksom, om man nu ska ta till gamla hederliga uttryck.
Vi hade tid hos farbror doktorn kl 11.30 - mitt i normaltid för lunch och middagslur. Och mitt i min korta arbetsdag, som alla dagar (utom pappa-hämtnings-dagen) infaller ungefär mellan 9-15.30. Ibland börjar jag tidigare eller slutar tidigare/senare, men ungefärligen nåt sånt blir det. Jag hämtade upp Frida på dagis vid 11, precis när de började duka fram köttbullarna på dagis. (Men de skulle ställa undan mat åt henne.) Vi anlände precis i lagom tid till sjukan, efter att ha perkerat och betalat och gått många små tvååringssteg till hissen. Som tur är finns det mycket leksaker i väntrummet på barnkliniken... Vi fick vänta MINST en halvtimme, jag tror det närmade sig trekvart faktiskt. -suck-
Undersökningen gick i alla fall finemang. Jag blir så stolt och glad över vår sötnosiga, duktiga tjej! Läkaren sa till sin AT-läkarkollega som satt med: "Nu ska du få träffa en riktig liten charmös, som verkligen är verbal och kan ge svar på allting." (Där blev mamman stolt som en tupp, fattar ni va?!) Frida skötte det mesta själv, den lilla kavatingen. Marscherade fram till doktorn, drog upp tröjan och deklarerade att "däj ä magen, lyssna magen nu". När det var avklarat, vände fröken på steken och uppmanade doktorn att ryggen också skulle kollas. Allt lät riktigt bra tyckte läkaren, stor skillnad mot i helgen!
Frida förklarade sen att "måj inte bja, lite sjuuuk. Ont i halsen nu" (vilket var nåt nytt som hon tjatade om i morse...). Hon fann sig i att bli satt ensam på en brits och bli lyst i halsen med en lampa medan hon gapade som en störthungrig gökunge. Läkaren kollade även öronen och alltsammans verkade bara finfint. Han kände också på magen, som ju trilskats lite. Då skrattade Frida gott, det killades ju!
Kontentan efter allt kollande och busande och pratande, var rätt bra. Beroende på hur man ser det. Läkaren tyckte att hon förbättrats snabbt och bra, men att hon var riktigt rejält dålig i helgen. Vi ska fortsätta med morgon- och kvällsmedicinering tills Frida inte hostar alls när hon busat och skrattat - de kan ta de 10 dagar som kuren ska ta eller dras ut på flera månader, det återstår att se. Det får ta den tid det tar, menade han på. Tur att Frida är bästaste bäst på att ta medicinen!
Farbror doktorn menade också att om det är en så pass "ettrig" reaktion första gången, brukar det sällan vara en engångsföreteelse. Vi ska nu dra igång en sådan här behandlingsomgång i starten av varje förkylning, särskilt om den innehåller hosta. Han sa att troligen får vi göra det i åtminstone 1-2 år, sedan får vi se vartåt det lutar. Vi bör INTE skaffa husdjur, men får hälsa på pälsdjursägande vänner utan restriktioner mer än att undvika övernattning om Frida redan är krasslig.
Jaja, det är som det är. Vi får hänga med i svängarna och se hur det artar sig bara! Det blir till att ha medicinen och andningsgrunkan med lite överallt framöver, till exempel. Men hey, är det nån som är (smått konstigt) bra på att ha med sådant man kanske möjligen eventuellt behöver och ha pejl på läget så är det jag, haha. Känner mig än så länge ganska cool (men ser VAB-dagarna öka i antal). Dessutom känns det tryggt att:
1. ...vara förberedd på att det KAN hända
2. ...ha medicin hemma och kunna GÖRA nåt direkt!
Nån som ids undra hur deen upphackade dagen flöt på? Jo, Frida smällde i sig en banan och en festis efter sjukhuset och slocknade sedan i bilen på väg till dagis. Bar in henne härligt sovandes, skalade av kläderna och lade henne på en sovmadrass. Smidigt. Lunchen hade hon fått till mellis (men den hade visst varit sisådär poppis). Jag återvände till jobbet, åt själv och hann sen bara några fjuttsaker innan det var dags för dagishämtning igen! Har väl inte känt mig mest nyttig nånsin just idag kan man säga, haha.
Nu är det här evighetslånga, grottande, navelskådande inläget över. Ni som mot förmodan orkat ända hit kan pusta ut!
/Jenny
Vi hade tid hos farbror doktorn kl 11.30 - mitt i normaltid för lunch och middagslur. Och mitt i min korta arbetsdag, som alla dagar (utom pappa-hämtnings-dagen) infaller ungefär mellan 9-15.30. Ibland börjar jag tidigare eller slutar tidigare/senare, men ungefärligen nåt sånt blir det. Jag hämtade upp Frida på dagis vid 11, precis när de började duka fram köttbullarna på dagis. (Men de skulle ställa undan mat åt henne.) Vi anlände precis i lagom tid till sjukan, efter att ha perkerat och betalat och gått många små tvååringssteg till hissen. Som tur är finns det mycket leksaker i väntrummet på barnkliniken... Vi fick vänta MINST en halvtimme, jag tror det närmade sig trekvart faktiskt. -suck-
Undersökningen gick i alla fall finemang. Jag blir så stolt och glad över vår sötnosiga, duktiga tjej! Läkaren sa till sin AT-läkarkollega som satt med: "Nu ska du få träffa en riktig liten charmös, som verkligen är verbal och kan ge svar på allting." (Där blev mamman stolt som en tupp, fattar ni va?!) Frida skötte det mesta själv, den lilla kavatingen. Marscherade fram till doktorn, drog upp tröjan och deklarerade att "däj ä magen, lyssna magen nu". När det var avklarat, vände fröken på steken och uppmanade doktorn att ryggen också skulle kollas. Allt lät riktigt bra tyckte läkaren, stor skillnad mot i helgen!
Frida förklarade sen att "måj inte bja, lite sjuuuk. Ont i halsen nu" (vilket var nåt nytt som hon tjatade om i morse...). Hon fann sig i att bli satt ensam på en brits och bli lyst i halsen med en lampa medan hon gapade som en störthungrig gökunge. Läkaren kollade även öronen och alltsammans verkade bara finfint. Han kände också på magen, som ju trilskats lite. Då skrattade Frida gott, det killades ju!
Kontentan efter allt kollande och busande och pratande, var rätt bra. Beroende på hur man ser det. Läkaren tyckte att hon förbättrats snabbt och bra, men att hon var riktigt rejält dålig i helgen. Vi ska fortsätta med morgon- och kvällsmedicinering tills Frida inte hostar alls när hon busat och skrattat - de kan ta de 10 dagar som kuren ska ta eller dras ut på flera månader, det återstår att se. Det får ta den tid det tar, menade han på. Tur att Frida är bästaste bäst på att ta medicinen!
Farbror doktorn menade också att om det är en så pass "ettrig" reaktion första gången, brukar det sällan vara en engångsföreteelse. Vi ska nu dra igång en sådan här behandlingsomgång i starten av varje förkylning, särskilt om den innehåller hosta. Han sa att troligen får vi göra det i åtminstone 1-2 år, sedan får vi se vartåt det lutar. Vi bör INTE skaffa husdjur, men får hälsa på pälsdjursägande vänner utan restriktioner mer än att undvika övernattning om Frida redan är krasslig.
Jaja, det är som det är. Vi får hänga med i svängarna och se hur det artar sig bara! Det blir till att ha medicinen och andningsgrunkan med lite överallt framöver, till exempel. Men hey, är det nån som är (smått konstigt) bra på att ha med sådant man kanske möjligen eventuellt behöver och ha pejl på läget så är det jag, haha. Känner mig än så länge ganska cool (men ser VAB-dagarna öka i antal). Dessutom känns det tryggt att:
1. ...vara förberedd på att det KAN hända
2. ...ha medicin hemma och kunna GÖRA nåt direkt!
Nån som ids undra hur deen upphackade dagen flöt på? Jo, Frida smällde i sig en banan och en festis efter sjukhuset och slocknade sedan i bilen på väg till dagis. Bar in henne härligt sovandes, skalade av kläderna och lade henne på en sovmadrass. Smidigt. Lunchen hade hon fått till mellis (men den hade visst varit sisådär poppis). Jag återvände till jobbet, åt själv och hann sen bara några fjuttsaker innan det var dags för dagishämtning igen! Har väl inte känt mig mest nyttig nånsin just idag kan man säga, haha.
Nu är det här evighetslånga, grottande, navelskådande inläget över. Ni som mot förmodan orkat ända hit kan pusta ut!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
