Egen härd är guld värd

Igår kväll skjutsade pappan några icke bilägande vänner till ICA Maxi för en storhandling. Eftersom han själv inte skulle handla just denna gång (jag gjorde det så rejält förra helgen med 39 graders feber i kroppen och knoppen, att det inte behövdes), hade han tid att spana runt på konstiga avdelningar man annars bara passerar.

Exstatiskt (eller bara statiskt?!) lycklig nybliven tältinnehavare.

Han kom hem med ett lektält till Frida. I morse när hon och jag var på familjegympa, monterade han upp denna färgglada tingest som knaprar ytterligare på vårt övermöblerade vardagsrums golvyta. --skratt-- VILKEN SUCCÉ. Hon har lekt där idag - själv, med mig och mest med pappan. Det har bytts blöja och intagits mellis i tältet, eller kojan som det också kallats ibland. Det var också "the place to be" när Frida skulle smyga iväg för sig själv och bajsa idag. Har man inte eget rum, kan man ju åtminstone få ha ett eget skrymsle.

När vi ikväll kom hem från farmorn och farfarn efter mat (tack!) och Robinson-tittning, hade Frida somnat i min famn på väg upp från bilen. Sen timme = superdupertrött Frida. När jag fifflat av henne koftan och lade ned henne i sin säng, öppnade hon ögonen och gnällde  "Jag gill sova i täääältet...". Gullgroda. hon somnade snabbt om och tältsussandet skjuter vi till en annan dag så länge!

/Jenny

Tillägg från söndagsmorgonen:
Nu står tältet på balkongen, det får precis plats. Pappan och Frida busade där ute, och han läste bok för henne. Vi fick DRA in Frida därifrån efter en stund, eftersom det blev lite kallt.
..

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0