Livsnjuteri

Jag är bra på att livsnjuta. Åtminstone i vanliga fall - sedan jag fick barn tycker jag att jag hinner/orkar/unnar mig det för sällan. Skärpning! Hur som helst. Jag låter sällan nytta gå före nöje på hemmaplan och det är jag ganska stolt över. Med en viss balans (vissa grejor bör trots allt göras!) är den här egenskapen bra. Det är nog räddningen för mig, det som gör att jag inte stupar in i väggen (eller i alla fall dörrkarmen) mellan varven. Att jag högaktningsfullt kan skita i att jag borde göra en massa nytta och gå på bio istället, typ.

Frida verkar vara stöpt i samma form. (Fast det är väl alla barn!) Hon har så lätt att hitta guldkornen. Göra varje promenad till en upptäcksfärd. Hoppa i pölar och låta det vara hela världen just då. Och hon älskar att få göra något vanligt till något kul! Som det här med att äta framför TV:n, det bara ÄLSKAR hon. Fortfarande. Det var som värst när hon var sjuk vid jul, sedan dess har TV-tittandet minskat massor och nu är den inte ens på varje dag.


Frida frågar just nu ofta om vi kan äta framför TV:n. När vi är lediga (och ibland annars, undantagsvis, som när mamma är sjuk...), händer det att jag säger ja. Då vill hon alltid ha russin och flingor i en mugg att knapra på. (Just nu skulle den här ungen kunna leva på russin och flingor!) Här på bilden är det helgfrukost som njuts! Blicken stadigt fäst på TV:n och handen mellan muggen och munnen. Lätt hypnotiserad. Och väääldigt nöjd.

(Ja, det finns en grå schysst soffa där under stöket. Men när Frida sitter och snaskar, vill jag helst ha nåt ovanpå. Så att soffan ska fortsätta vara fin, liksom. Stöket i hörnet bakom henne, det är dock toppen av berget på ett skrivbord där ytan aldrig nånsin syns...)

Frida hade haft en bra förskoledag idag. Första dagen med egen ryggsäck med matsäck på skogsprommisen! Stora tjejen. Sittunderlaget kom inte med hem, men annars tycktes allt vara till belåtenhet. Fikat var i allla fall slut. --ler-- Den arla morgontimman hade inte varit nåt problem. (Tur det, för det blir nästa lika tidigt imorgon medan mamman ligger kvar och sväljer illa.) På hemvägen hade de sett en SNIGEL - med ett HUS på ryggen! Hör och häpna. Tänk vad man missar när man såsar omkring krasslig hemma.

Kvällen har varit bra. Pappan och Frida marscherade iväg och hämtade ut ett bokpaket till mig, samt köpte lindrande/bedövande halstabletter på Apoteket och några andra småsaker. Pappan hjälpte mig sno ihop en god tacopaj (jag orkade bara göra degen och ta fram grejorna...). Frida var på bushumör och gosades massor.  Nu: Lost på TV!

/Jenny

Kommentarer
Postat av: morbrorn

uj uj uj vad det händer saker här! Man hinner knappt med....

läser med ett lite roat leende om kära gudbarnets ihärdiga försök att motstå medicinens framsteg:

Bedrävlig och långdragen allergi- som precis som dom brukar sätter sog både i kroppen och i själen....

Jag bara säger det: DepoMedrol! 2 ml intramuskulärt och man blir som en ny människa! Allergifri i sex veckor minst, pigg, glad och kycklig! Kan andas på nätterna, behöver inte tvätta håret på hela familjen i tid och otid--- you name it!



Och halsfluss! i 99 fall av hundra sitter det en lite streptococc där och gottar sig åt lunchresterna....och det antibiotikum som upptäcktes som ett av de första, penicillinet, har fortfarande synnerligen god effekt på denna lilla bagge! Så resistensutvecklingen har ju inte varit så där himlastormande....men visst, det läker oftast ut utan AB också, men varför inte hjälpa naturen en bit på vägen? kanske slippa ett par dagar med feber, halsont, och allmänt elände?



jaja, jag vet inte ja...jag tillhör ju själv sorten som hellre dör än gå till doktorn, men lite pc; det stoppar jag gladeligen i mig och lite depomedrol klämmer jag allt i de som rör sig i min omgivning också, om jag kommer åt!



Annars är det bra med denne morbrorn! han har varit på landet och fiffat till gräsmattor och buskage och håller för fullt på att sortera i offerter för bergvärme...

snart skall han åka till Lund och köpenhamn, och sen blir det Verona framme i början av juni... och sen ska det cyklas på Fyn!

vad allt kan man inte hitta på! kruxet är väl bara tt tiden rinner iväg så förbålt.... men om man fyller den med nåt så kanske det känns som om den räcker till längre? Eller är det kanske tvärtom? Skulle man sätta sig på kökstrappan och bara långless i ett par veckor? ha det riktigt vansinnnigt urtrist? Då kanske tideninte går så fort- men å andra sidan- vadå!

>Nä det gäller allt att bränna sitt ljus i båda ändorna eller hur det nu är man säger....

livsnjuteri..... månne ligger det i släkten?



pussar från en lycklig morbror som just nu fröjdas och sniffar i sig av dagarna mellan hägg och syren......

2009-05-06 @ 10:05:14

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0