BUSBLOMMA

Jag minns ju hur det var. Jag hade olika favoriter genom åren, både när det gällde personer och gosedjur. Det växlar visst, det där. Så är det även för Frida. Just nu är det Giraffen som gäller. Nasse och sedermera även Kaninen som förr skulle med precis överallt, är nu i bakvattnet. De är fortfarande omtyckta, men inte alls livsnödvändiga längre.

Giraffen däremot, han står Frida nära nära och ska med jämt. Inte så tokigt tycker jag, han är minst hittills! Tyvärr innebär detta också att han är lättare att tappa bort... Förra veckan fick Frida och jag åka på sökrajd en kväll, och hittade honom i gruset på dagisgården. Idag kom vi hem (efter Max-middag, husvisning och farmor- och farfar-barnvakt) typ lagom tills kvällsmat och läggning. Klev innanför börren och upptäckte direkt att Giraffen saknades i lilla ryggsäcken. Åhhhhh. Trötthet.

Jag visste dock var han var, förutsatt att han blivit omhändertagen. Han placerades nämligen på en stol bredvid Frida när hon åt, osynlig och liksom i stort sett under bordet. Jäktade mamman drog iväg utan att kolla alla ytor, så stackars giraffen blev sittande, stilla stirrande ut genom rutan på oss som drog iväg. Men han tronade tryggt i kassan och väntade, när vi återkom några timmar senare. Frida var tokglad. Jag undrar om inte Giraffens lilla tyghjärta klappade lite extra också?!



Jaaa ni. Lyckan är ibland så enkel som att återförenas med en god vän och sedan få busa av sig lite!

/Jenny