Hos farbror doktorn

I eftermiddags var jag med Frida hos läkare på hälsocentralen. Jag hade inget direkt hopp om någon universallösning på rumptrasslet, men siktade på en rejäl undersökning och en REMISS. På barnkliniken har de tydligen en superduktig uroterapeut plus en specialiserad läkare - dit vill vi!

Vi kom till en herre som nog var en väldigt ny läkare under utbildning, för han sprang ut tre-fyra gånger för att rådgöra med sin handledare - lite rörigt. Han klämde noga på magen, kollade lymfkörtlarna, lyssnade och frågade. Lyssnade på hjärta, lungor och mage. 

Givetvis kände han också efter hur det stod till i rumpan. Frida är väldigt duktig på att bli undersökt, supersamarbetsvillig faktiskt. Men det här med att bli undersökt i rumpisen är ju ingen favvogrej alltså.  Inte konstigt. Jag fick hålla upp hennes ben, stötta och hålla fast lite. Men trots att hon VERKLIGEN inte ville bli kollad där, så skrek hon inte alldeles hysteriskt. Hon slogs inte, hon rullade inte undan. Hon spände sig en del och protesterade oerhört belevat och artigt!

- Neeej, jag vill inte mer nu doktorn, nu får du sluta doktorn. Det gör ooont, doktorn, jag vill inte! Ta bort nu doktorn! Nu är det klart!

Jag är fascinerad, på riktigt. Ungen är inte ens tre år. Snacka om att kunna uttrycka sig TYDLIGT! Att gallskrika sig blå är ju också en tydligt protest, men liksom på ett heeelt annat plan.

Läkaren hittade inget fel, men tyckte det hela var konstigt såklart. Och YES. Han gav oss det vi ville ha - en remiss till barnkliniken. Kanske är äntligen en lösning i sikte, skööönt. Tills vidare kör vi vidare på Lactulos m.m. och försöker enligt rekommendation träna på en (kravlös) toarutin morgon och kväll, för att tarmen ska få en chans att bli uppfostrad!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0