Språklighet

Frida har börjat vara nyfiken på vad folk pratar för språk, när de inte pratar svenska. På TV:n till exempel. Eller på datorn, som när hon kollade på spansk tecknad barnfilm på youtube härom dagen. Fast när jag sa spanska, protesterade Frida direkt och sa "nej, för de pratar engelska, mamma". Man kan ju undra varför hon frågar? Inga utvikningar tolereras.

Idag vid nattningen sjöng jag i vanlig ordning "Nu i ro" för Frida, och hon sjöng med som hon gör allt oftare numera. Sedan fortsatte hon plötsligt med någon egen vers, på värsta hallaballoo-språket. Man begrep knappt ett ord hon sa. Jag kunde inte låta bli att fnissa, och frågade:

- Sjunger du på spanska, eller?
- Nej, för det är flickengelska faktiskt!


Jaha minsann, flickengelska! Hahaha. Efter en stund övergick det obegripliga till en hitte-på-sång på svenska. Den handlade mest om dagen idag tror jag, om dockor och toavanor och annat man lätt kunde verklighetsrelatera. Det påminner mig om att folk berättat att jag som liten åstadkom sådana där påhittade pratsånger på bilresor - evighetslånga, öronuttröttande varianter. Gissa om jag kommer att få igen nu?!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0