Fortsatt skrutteri
En snabb lägesrapport på fikarasten:
Frida är inte i toppform just nu, precis. Igår ville hon självmant gå och sova redan långt före sju, utan kvällsmat (fast innan alla kvällsbestyr var avklarade var klockan nog minst 19.30 ändå). Tack och lov sov hon sedan som en sten hela natten, lilla pysen! Mamman däremot, kom in i ett stim och satt upp och jobbade till sena natta. Knasfink!
I morse var nattugglerierna kännbara, eftersom Frida vaknade 05.15 och var GALET ledsen och arg. Hon skulle bajsa, kunde inte, grät och skrek och tog sig i rumpan. Hon hade ca 38 graders feber ännu också. Hela tillvaron var som en tornado till och från i ungefär tre timmar. Totalt hjärtslitande! Och tydligen hade det fortsatt en stund efter att jag gått också. Sedan slockande den lilla pyttlingen på pappans bröstkorg och sov en rejäl middagslur. Puh! Tur att värsta fasen med örat verkar vara över i alla fall...
Okej. Nåt är fel med en lilla rumpingen, det har INTE gått över. Frida skriker och gråter INTE sådär om det inte är något fel. Men det är fasen inte lätt att lista ut VAD! Vi kollar och klurar och smörjer och duttar och har oss lite mer, så får vi väl se. Pappan med vab-tjänst för dagen har lyckats ordna urinprov idag i alla fall (vi tog hjälp av lilla klisterpåsen till sist...), som nu lämnats för odling. Svar kommer om ca. en vecka, tydligen - antingen får vi då en förklaring, eller kan utesluta EN orsak till trasslet. Gaaah.
Pratade nyss med dem och nu är Frida på soligt humör igen, underbart nog. Nu ska jag jobba mera som en toooook, medan mammahjärtat värker och vill hem till mina älsklingar!
/Jenny
Frida är inte i toppform just nu, precis. Igår ville hon självmant gå och sova redan långt före sju, utan kvällsmat (fast innan alla kvällsbestyr var avklarade var klockan nog minst 19.30 ändå). Tack och lov sov hon sedan som en sten hela natten, lilla pysen! Mamman däremot, kom in i ett stim och satt upp och jobbade till sena natta. Knasfink!
I morse var nattugglerierna kännbara, eftersom Frida vaknade 05.15 och var GALET ledsen och arg. Hon skulle bajsa, kunde inte, grät och skrek och tog sig i rumpan. Hon hade ca 38 graders feber ännu också. Hela tillvaron var som en tornado till och från i ungefär tre timmar. Totalt hjärtslitande! Och tydligen hade det fortsatt en stund efter att jag gått också. Sedan slockande den lilla pyttlingen på pappans bröstkorg och sov en rejäl middagslur. Puh! Tur att värsta fasen med örat verkar vara över i alla fall...
Okej. Nåt är fel med en lilla rumpingen, det har INTE gått över. Frida skriker och gråter INTE sådär om det inte är något fel. Men det är fasen inte lätt att lista ut VAD! Vi kollar och klurar och smörjer och duttar och har oss lite mer, så får vi väl se. Pappan med vab-tjänst för dagen har lyckats ordna urinprov idag i alla fall (vi tog hjälp av lilla klisterpåsen till sist...), som nu lämnats för odling. Svar kommer om ca. en vecka, tydligen - antingen får vi då en förklaring, eller kan utesluta EN orsak till trasslet. Gaaah.
Pratade nyss med dem och nu är Frida på soligt humör igen, underbart nog. Nu ska jag jobba mera som en toooook, medan mammahjärtat värker och vill hem till mina älsklingar!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
