Kolhydratladdar hon?

I morse frågade pedagogerna på förskolan (jag skärper mig - det heter inte dagis och fröknar längre sägs det!) mig om  hur Frida äter hemma. Tydligen hade hon i över en vecka där bara ätit ris, pasta, potatis, bulgur eller vad det nu må vara, medan hon totalt ratat fisk, korv, köttbullar, sås etc. Och med "totalt ratat", menade de tydligen att hon typ får ett utbrott och bryter ihop om någon lägger "huvudrätt" på hennes tallrik...


Trenden finns hemma också, absolut. Jag brukar dock envisas och lirka lite. Förmodligen mer än vad de hinner på förskolan! Fast fröken (ajaj, det höll inte länge!) bad faktiskt om tips, om det gick att komma runt det. Hon ville veta hur vi hanterar det hemma.

Så jag berättade att jag t.ex. kan säga att Frida GÄRNA får äta mer ris/pasta, men att hon måste smaka på "vad-det-nu-är" först om det är något nytt. Eller typ äta 5 eller 10 tuggor, om jag vet att det är något hon egentligen tycker är okej! Det brukar funka. Att hon sedan inte behöver äta mer om hon inte vill, men att det kan få ligga kvar på tallriken så länge ändå. Att prata om saker som har hänt eller ska hända, sjunga en stump eller på annat sätt distrahera henne funkar också bra.

Och ibland, ja ibland behöver man faktiskt inte göra nåt alls.

Jaja. Det vänder väl. Och sämre saker kan ungar väl knapra i sig och leva på!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0