Ett dygn i Grythyttan
Anlände med buss utanför Måltidens Hus, ett magnifikt bygge som stack av en hel del mot den något lantligare samhällsmiljön i övrigt. Där håller alltså bland annat restauranghögskolan (som hör till Örebro universitet) till.
Maffiga Måltidens hus i Grythyttan, utställningspaviljongen som
representerade Sverige på världsutställningen i Sevilla 1992.
Gissar att granarna växt vidare i alla fem generationer?
Nu täcker de synen av huset, snarare än ramar in uppfarten...
Ingången till Grythytte Gård.
Mitt rum. Sängen kan anas till höger, snett bakom mig till vänster
finns en ståtlig kakelugn som enligt uppgift fungerar fortfarande.
Det enda och (inte så värst) fantastiska badrummet!
Middagen var väldigt trevlig och god! Fast nu snackade vi inga Carl-Jan-vingslag här som jag hade trott, utan Grythytte Gård. En herrgård där kvinnan som har det nu är femte generationen som äger stället. Hon har uthyrningsrum och middagar/fester på övervåningen, och bor själv på nedervåningen. Hon har egen kvarn där hon tillverkar eget mjöl (som säljs i närområdet). Vi fick hembakt bröd på det mjölet, tjälknöl på älg som antagligen skjutits bara bakom knuten, hjortronvin och glass från lokala företag. Genuint så det förslog!
Tjusig dukning med vackra gamla bestick och glas.
Förrätten - mycket god!
På torsdagen fick vi vad som kallades herrgårsfrukost i stora salen, efter att dusch-köandet avklarats. Sedan begav vi oss till universitetets lokaler som låg intill Måltidens hus. Skrev engelska texter, åt god lunch på matserveringen kantinen Hyttblecket på Måltidens hus, handlade några småsaker i den himla trevliga och toppenfina turistbyrån, kikade runt i det fascinerande mat- och kokboksbiblioteket och skrev lite mer engelska texter såklart.
Måltidens hus igen, från en annan vinkel. Promenadsstigs-vinkeln.
Kokboksfrossa - så galet det ser ut med bara böcker om mat överallt!
Den trevliga turistbyrån. Hade jag inte redan haft tung väska, hade jag handlat mer!
Men en liten påse shoppping blev det i alla fall!
Vips var det hemresedags. Bilfärd med kurskollegor till Örebro, sedan tåg till Gävle igen lagom för att hinna natta lilla sötfröken här hemma. Intrycket av Grythyttan? Att det fanns mycket jag inte hann se av själva samhället, men det verkade fint. Härliga, rofyllda miljöer överallt. Men jag hade nog för höga förväntningar på maten. Visst, den var god! Absolut. Men inte "jag-ramlar-av-stolen-det-här-var-det-godaste-jag-ätit"-god!
/Jenny
Klart man väntar sig Carl-Jan-käk när man hör ordet Grythyttan... ;)