Tralalala
Frida sov heeeela natten, hur gott som helst, i sin säng! Inget öronskrik, bara soooovning. Ja, utom när hon nästan-vaknade tvärilsken ur en dröm och gastade om Hello Kitty. När jag böjde mig ned och försökte fråga och trösta, smällde hon till mig i ansiktet! Man reagerar rätt kinkigt på det, klockan 4 på natten...
Hon vaknade inte i tid i morse, så jag tände taklampan i sovrummet för att knuffa igång dagen. Efter några minuter hör jag en liten sång trallas där inifrån! Tänk om man vaknade på DET humöret, gott folk! Sedan kollade jag hennes temp och nix, ingen feber. Hade hon ont i örat? hon tryckte sin lilla hand hårt mot örat och utbrast "Neej, det gör bara pyyyyttelite ont nu, det är bra i mitt öra!" och sedan kvittrade hon glatt "Jaaa, då kan jag GÅ på mitt dagis, hurra!" och såg alldeles lyrisk ut.
Såklart Frida fick gå på dagis, hon verkade ju helt som vanligt. Allt hade gått bra, hon hade varit hungrig som en varg tydligen dessutom. Farmorn hämtade henne tidigt (tack!!), så att hon skulle slippa en så lång dag ifall orken skulle tryta. På kvällningen var hon fortfarande alldeles energi-skuttig och verkade må så bra så. Skönt!!
En s.k. "arkivbild" på dagislek från 6/4 - en av de första varma dagarna!
Imorgon ska jag äntligen få lite skrivbordstid på jobbet. Efterlängtat! Välbehövligt. Även om jag gärna velat ha fler fria timmar till forfogande, väljer jag att glädjas åt det lilla.
/Jenny
