BUSBLOMMA

Den här terminen utgår simningen som aktivitet - en stor grej med tanke på att Frida skvalpat och skvätt vatten regelbundet sedan hon var tre månader! Men i lördags började hon istället på pyttedans, tillsammans med dagiskompisen S. I konceptet ingår en dansande förälder (eller två om man gärna vill). Ungefärligen 45 minuter av käcka visor och rörelser till dem. Trevligt!

Här håller vi till.



Frida värmer upp med några mooooves innan det börjar, hihi!

Under presentationsrundan satt vi i ring, typ 15 ungar eller så. Kidsen fick svara på två frågor - vad heter du och vilken färg gillar du? Förvånansvärt många av barnen vände nosen in mot förälderns mage och vägrade säga nåt eller pep ohörtbart. Fullt förståeligt i och för sig, med alla som tittade och lyssnade! Men jag måste säga att det känns skönt att Frida utan problem deklarerade sitt namn och sedan svarade:

- Jag gillar ALLA färger!
- Till och med snorgrönt? undrade fröknarna (dansskolans färg...)
- Jaa, alla färger!

Söta unge. Hon vågar presentera sig och stå upp för sig själv. Hon klarar också att avvika från gruppens mest typiska svar (trots att det övervägande svaret "Jag gillar lila och rosa" hade varit solklart även för henne) och hitta på något helt eget att säga. Jag gillar det. Mycket!

Frida och fina S lyssnar uppmärksamt på dansledarna.



Ååååh sträck er som ett spett....



...och uuuut med vingarna!

Låååångt efteråt, i ett helt annat sammanhang hemma, sa plötsligt Frida tankfullt:

- Visst var det fina fröknar, mamma?
- Var då?
- På dansen, hallå! Men?! Varför SA jag inte det till dem? Äsch, det var en överaskning, jag säger det en annan gång!

Jag tror minsann att de däringa dansfröknarna kan komma att bli något att se upp till.

/Jenny