Guldmedalj

Jag älskar det här barnet vi har. Jag älskar henne så mycket att det inte är riktigt klokt. Jag älskar hennes miner, hennes glada stora hjärta, hennes roliga finurliga prat, hennes kramar och gos, hennes humör (jo, faktiskt), hennes lilla fina kropp, hennes lockar, hennes blå blå ögon, hennes klappar över kinden. Jag älskar allt hon är och allt hon kan och lite till.

Igår kväll somnade Frida klockan åtta. Vanlig tid.
Idag vaknade hon klockan sju - helt berättigat, efter hennes typiska 11 timmar.
Hon var trött. Jag sa: "Det är tiiidigt, vi är lediga, sov en stund till du."
Pappan var redan uppe och skramlade, han skulle ut på landet och jobba hårt idag.
Ändå gosade hon in sig mot mig och 20 minuter senare somnade hon om.

Sedan vaknade vi klockan halv tio. HALV TIO!
Dessutom gosade vi i sängen, småpratade och lekte i nästan en timme till.

Ibland älskar jag det här lilla barnet ett extra litet snäpp, fast det inte borde gå.

/Jenny

Kommentarer
Postat av: Marielle

De är ljuvliga och älskvärda, verkligen!



E har haltat lite ett tag och efter några (snabba) vändor i sjukvården konstaterades att hon har vätska runt höften (inte bakteriellt och inte farligt, men iaf). Därför ska hon ta det lite lugnare tills haltandet gått över. Jag protesterade därför inte när hon ville bli buren hem från Konsum, som ligger nästgårds, ikväll. Jag pussade henne och då sa hon: "Varför pussar du mig mamma? Är det för att jag är så go'?" Såklart!!! (Hon var inte lika charmig fem minuter tidigare då hon propsade på att ja skulle köpa en urful, dålig och halvnaken barbiekopia, jag har inget emot kopior - men denna var fruktansvärd...)

2010-08-22 @ 23:07:41

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0