Om att i alla fall försöka

Idag åkte jag och Frida in till Östersund för att träffa... jösses, dessa moderna släkters definitioner... pappas sambos sons tjej och deras dotter. Heter det nåt? Haha. Vi har umgåtts med bonussläkt, kanske man kan säga.

Hur som helst.

Jag gjorde ett litet ryck och tvättade håret - trots att det låga vattentrycket i detta badrum inte går väl ihop med den yviga tagelmanen jag begåvats med. Jag tog på en hyfsat schysst top. Jag målade ögonbrynen och tog på smycken. Smycken! Sådan överkurs har inte varit aktuellt på minst en månad - först olidlig hetta (=big no-no för varma människor att ha onödiga smycken klibbandes) och sedan campingliv. Inget bling, alltså.

Nåja.

Några smycken var på, jag var hyfsat piffad. Vi sätter oss i bilen för att åka - och jag kommer på att jag glömt både mascara och hårspännen...

Äsch, vad fasiken. Skurmoppsfrissa och osynliga fransar funkar fint på semestern. Låt mig öva en vecka till så kanske jag är i form tills jag börjar jobba den 16:e!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0