Om när jag ska ställa mig in igen

Tyckte först att jag kände mig hyfsad i förkylningen idag. Ingen direkt feber, mindre snuva, lite mindre rossel och krax. Vaknare hjärna, liksom. Tänkte att det fanns hopp om jobb-ork imorgon.

Hmmmm.

Jag tog hand om några jobbärenden, sedan fick jag huvudvärk.  Jag körde igång en tvättmaskin på förmiddagen - den hängde jag inte förrän vid åttarycket. Jag somnade på soffan två gånger idag, utan att det ens var meningen. Sov rätt länge. Kände mig sådär alldeles yrseltrött efter ingenting. Alltså energin verkar INTE riktigt i fas med första känslan.

Jag fick för mig att laga kyckling satay till middag, som jag redan handlat saker till. Det började finfint, jag skar kycklingen och lade i marinad redan vid 11-snåret. Bläddrade fram receptet. Ställde fram alla torra ingredienser på eftermiddagskvisten. Men sedan slocknade jag i soffan, höll på att sova över dagishämtningen och hann inte köpa den födelsedagspresent jag tänkt ordna i lugn och ro. Urspårning.

Jag hämtade sötungen från förskolan, satte henne med en målarbok medan jag handlade presenten, kom hem ganska sent och började laga käket. Frida fick smarra i sig gårdagens goda köttfärslimpa, så henne gick det ingen nöd på. Telefonen ringde så jag fick simultanköra medan jag kockade ihop såsen, men till sist var allt klart. Det såg jättegott ut. Puuuuh.

Eller?

Neeeeej. Jag hade GLÖMT att koka ris! Skärpt tjej.

Slutsats: Kanske INTE riktigt o-luddig nog i huvudet ännu. Kanske bra att ha en dag där jag inte surprise-somnar på soffor, blir helt yr så fort jag gör nåt eller glömmer helt normala saker, innan jag ger mig på jobbets digra att-göra-lista. Och så vore det ju bra om jag inte hostade upp lungorna eller luftstrupen heller, förstås.

Unnar mig en sista krya-på-mig-dag imorgon alltså. Host.

/Jenny


Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0