Söndagskalas
Söndagen påbörjades luuuugnt. Frida sov till åtta, smög sedan omkring och kikade på W som sov i vardagsrummet. Pappan dukade upp mysfrulle och vi satt i godan ro. Sedan fick pappan eld i baken och skuttade iväg med Frida till simningen! Den börjar numera kl 11, och en bil med punka gjorde ju att det krävdes lite extra tidsmarginaler för buss och så!
Efter lite badbestyr på sitt håll och småprat på vårt håll, lagade jag lunch. Mätt i magen körde W mot Ingarö igen, medan vi packade fikaarsenalen och bussade oss till farmorn och farfarn. Fina pappan hade varit så klurig och tagit med partajattiraljerna också, och när vi kom fram ordnade han barnkalas-style även hos dem! Både ballonger och serpentiner och racerrutiga tallrikar fanns med. Och semlor!
Dessutom fick ju Frida paket. Igen! Lycka. Det här var ett stooooort, och tuuuungt. Vad kunde det vara?? Frida var nyfiken och hängde med i alla stegen...
En egen snowracer! (Eller bob, som man sa när jag var liten - är det uttrycket norrländskt, eller bara ute?!) Härliga tider. Vi monterade och Frida provsatt. Mycket bra! En sådan räcker länge också, åldermässigt (förutsatt att den inte går sönder, förstås...). Tack!
Vi hade ju vagnen med oss och skulle åka buss hem. Pappan skulle avvika åt andra håller med annan buss, på träning. Men snowracern, den skulle minsann med oss. Den gick INTE att lämna hos farmorn och farfarn, var vi galna?! Nehej, den skulle med - så fick det bli, haha. Minst sagt en omtyckt present...
/Jenny
Efter lite badbestyr på sitt håll och småprat på vårt håll, lagade jag lunch. Mätt i magen körde W mot Ingarö igen, medan vi packade fikaarsenalen och bussade oss till farmorn och farfarn. Fina pappan hade varit så klurig och tagit med partajattiraljerna också, och när vi kom fram ordnade han barnkalas-style även hos dem! Både ballonger och serpentiner och racerrutiga tallrikar fanns med. Och semlor!
Dessutom fick ju Frida paket. Igen! Lycka. Det här var ett stooooort, och tuuuungt. Vad kunde det vara?? Frida var nyfiken och hängde med i alla stegen...
En egen snowracer! (Eller bob, som man sa när jag var liten - är det uttrycket norrländskt, eller bara ute?!) Härliga tider. Vi monterade och Frida provsatt. Mycket bra! En sådan räcker länge också, åldermässigt (förutsatt att den inte går sönder, förstås...). Tack!
Vi hade ju vagnen med oss och skulle åka buss hem. Pappan skulle avvika åt andra håller med annan buss, på träning. Men snowracern, den skulle minsann med oss. Den gick INTE att lämna hos farmorn och farfarn, var vi galna?! Nehej, den skulle med - så fick det bli, haha. Minst sagt en omtyckt present...
/Jenny
Kommentarer
Trackback
