BUSBLOMMA

I morse var Frida och jag helt sams. Fattar ni, alldeles helt sams. Inte ett hårt ord, inga förebråelser, ingen stress och jäkt. Hann en liten kramstund i sängen till och med. Det var tvunget, efter att Frida kom uppvinglande ur sängen när jag klev ur duschen och bestört sa:

- Mamma, vad har du gjort med bebisen som låg i storsängen?!
- Eeeehhh... Det har inte legat nån bebis i sängen.
- JOO, det låg en bebis i storsängen juh! Jag såg den!
- Nä, du har nog drömt om det tror jag. Drömmar kan vara väldigt verkliga.
- Men ÅÅÅHH... Jag VILL ha en bebis när jag är liten!
(Frida darrar på rösten och stampar sig buttert in till sängen igen...)

Så kan det gå när man innan nattning läst boken "Uno i mammas mage" och kollat på TV när Anki & Pytte besökte nyfödda på BB! Efter lite heart-to-heart om bebisar och annat, åkte vi sedan till förskolan och jobbet i alldeles lämplig tid! Kors, kors, kors i taket.

Har nu landat hemma med en gladlynt pyttling, utan att först ha påklädningsbrottats eller tjatat oss trötta i öronen på hemvägen. Det var lite fusk, för de var ute så ytterkläderna var redan på. Men inga andra "kriser" uppstod heller! Nu bläddrar hon bland pixiböckerna och kommer springandes med hittade favoriter, medan jag värmer rester till middag.

Sämre kan man ha det, gott folk. Sämre kan man ha det.
(Bättre också i och för sig, men det behöver man ju inte fokusera på, haha!)

Vardagskram!

/Jenny