Om att räkna till tre
Frida behöver oftast en förvarning, innan man ska göra något. För att förbereda sig, liksom. Det brukar flyta på bättre då. "Frida, nu ska vi alldeles strax gå." "Frida, när jag ätit upp min smörgås ska vi borsta dina tänder." Ni fattar.
Senaste halvåret kanske (eller längre?) har vi kört med att räkna till tre när Frida krånglar - sedan bara helt sonika hämtar vi henne. Om hon t.ex. inte vill klä på sig och springer iväg, har det räckt med att säga "Frida, nu räknar jag till tre, sedan hämtar jag dig. Ett.... Två.... Tr..." På tre har hon nästan alltid kommit rusande och sagt "Okej, jag kommer!".
Nu är det ny taktik som gäller. Från Frida, alltså. De där tre sekunderna som hon tidigare använde för att avsluta något, används nu till att springa iväg och hitta närmaste sak man kan hålla i sig riktigt ordentligt i! Sedan klamrar hon sig fast, medan hon väntar på att bli hämtad. Under vilda protester.
Jag gillade den första varianten bättre.
/Jenny
Jag förstår att du gillade den första varianten bäst, det är otroligt tålamodsprövande med treåriga (om en vecka och en dag...) tjejer!
