Farbror doktorn och frisören fick besök

Fridas besök hos läkaren i morse resulterade i:

Diagonos 1: Vaxpropp i höger öra.
Lösning: Lilla örondammsugaren får rensa rent.

Eeeh.... Vår tjej kan protestera, tydligt. Sprattel och gnäll AB. Men efter att jag tvingat henne att känna på lilla öronsugen i hande, insåg hon att den faktiskt knappt kändes, och accepterade öronstädandet. Mesta delen av vaxet gav med sig och rasslade ut från lillörat, bra där. Bättre sikt ledde dock till...

Diagonos 2: Trumhinna som buktar inåt på höger öra, troligen lätt nedsatt hörsel.
Lösning: Steg 1 - nässpray 3 ggr/dag i 10 dagar, uppehåll 1 vecka, sedan 3 ggr/dag i 10 dagar till. Steg 2 - om inte hörseln märkbart förbättrats eller om högra örat inte ser ut som det vänstra (inuti, dårå, haha) efter sommaren, får vi remiss till öronkliniken.

Frida har bestämt att vi ska börja med nässprayandet imorgon, så smidigheten vad gäller detta medicinerande är högst oklar än så länge. Fast hon har ju tagit nässpay förr, så det borde funka okej.

Diagonos 3: Troligen en ögoninfektion av något slag. 
Lösning: Ögondroppar 3 ggr/dag tills det är bra plus 2 dagar till.

Frida bestämde själv att vi skulle börja med droppandet ikväll, två droppar med 5 minuters mellanrum. Efter första droppen ångrade hon sig... Ljudligt, om man säger så. Verkligen ljudligt. Typ "oj, vi borde nog stänga fönstret innan nån ringer socailen"-ljudligt. Men jag resonerade, tröstade, resonerade mer, förklarade, tröstade... Lovade att nu när dropparna inte längre var kylskåpskalla, skulle det nog kännas bättre. Efter en liten muta (en minipresent - vad bra det är att ha saker på lut ibland!) så godtog hon droppe nummer två - och konstaterade att det inte alls var så farligt. Hon avslutade med "Men ställ den inte kyligt nå mer är du snäll mamma!". Puuuuh. De kommande medicineringarna kändes genast överkomligare, tack och lov.

Efter allt doktorsbesökande och medicinuthämtande, käkade jag och lillfröken tröst-glass och kollade på stan, innan vi köpte med oss sushilunch hem. Sedan skjutsade jag ut henne på landet till farmorn och farfarn (tack för hjälpen!), och återvända för att gå till frissan. Efter avkapning av trassliga toppar, röd toning och några ljusfärgade slingor kände jag mig åtminstone en smula piggare än innan, skönt!

/Jenny


Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0