"Dumma dag"
Idag har Frida haft det lite oturligt.
Eller det började redan igår, då hon på nåt vis halkade till och landade med höften/ryggen på ett dockvagnshandtag. Kylning, tårar och ett ordentligt blåmärke som minne minst i några dagar kan jag tro.
Idag har hon trillat på asfalten på förskolan, när hon skulle skrämma iväg någon fågel. Båda knäna är lite raspade och ömma, ena byxknäet hade fått ett litet hål, och hon har småååå skrapmärken på händerna med. Viktigt viktigt tyckte Frida, som berättade hela historien direkt vid hämtningen.
Sedan har hon snavat, klämt sig, snubblat, stuckit och skrapat sig mest hela kvällen, medan vi gjorde lite ärenden på apotek och några butiker. Bara små små "skador", men till slut blev Frida less och muttrade:
- Dumma dag! Jag baaara slår mig ju, vilken dum dag det här är!
Vid nattningen ville jag kolla under plåstren på knäna, för att se om det var några sår på riktigt och om de i så fall behövde tvättas. Frida grät många, många Lille skutt-tårar, hon var helt bedrövad och ville minsann INTE ta bort några plåster och AJ vad ont allt skulle göra.
Till sist mutade jag med en godsak - och världens coolaste plåster förstås! Det blir något att visa upp på dagis, tyckte Frida.
När Frida fick de häftiga plåstren på knäna och dessutom kunde konstatera att det faktiskt inte gjorde så ont att bli ompysslad, vände humöret till solsken igen! Det där är en skön konst som vi båda besitter - att växla från tårar till skratt på ett ögonblick!
/Jenny
Eller det började redan igår, då hon på nåt vis halkade till och landade med höften/ryggen på ett dockvagnshandtag. Kylning, tårar och ett ordentligt blåmärke som minne minst i några dagar kan jag tro.
Idag har hon trillat på asfalten på förskolan, när hon skulle skrämma iväg någon fågel. Båda knäna är lite raspade och ömma, ena byxknäet hade fått ett litet hål, och hon har småååå skrapmärken på händerna med. Viktigt viktigt tyckte Frida, som berättade hela historien direkt vid hämtningen.
Sedan har hon snavat, klämt sig, snubblat, stuckit och skrapat sig mest hela kvällen, medan vi gjorde lite ärenden på apotek och några butiker. Bara små små "skador", men till slut blev Frida less och muttrade:
- Dumma dag! Jag baaara slår mig ju, vilken dum dag det här är!
Vid nattningen ville jag kolla under plåstren på knäna, för att se om det var några sår på riktigt och om de i så fall behövde tvättas. Frida grät många, många Lille skutt-tårar, hon var helt bedrövad och ville minsann INTE ta bort några plåster och AJ vad ont allt skulle göra.
Till sist mutade jag med en godsak - och världens coolaste plåster förstås! Det blir något att visa upp på dagis, tyckte Frida.
När Frida fick de häftiga plåstren på knäna och dessutom kunde konstatera att det faktiskt inte gjorde så ont att bli ompysslad, vände humöret till solsken igen! Det där är en skön konst som vi båda besitter - att växla från tårar till skratt på ett ögonblick!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
