En dag i plurret
Idag har vi varit till Fjärran Höjder-badet och plaskat omkring - HELA dagen. Vi kom vid 11.30 och åkte hem med bussen kl 16.50! Frida och jag alltså, resten troppade av efter hand. Men det där lilla blötdjuret i vår familj verkar brås på sin mor när det gäller att bada (bassäng, mest), det roliga tar aldrig slut!
Det badades en massa. Vi vuxna simtävlade (!), också nåt att ägna sig åt för min del när man är nordisk mästare i att vara otränad och dessutom med en rätt påtaglig astmaandning... Men vi gjorde vårt bästa i alla fall. Sambon var stolt vinnare i crawl, men bara med 2 sekunder över mig =). A vann bröstsimmet med tre (?) sekunder över mig. Tillbaka i familjebadsdelen, fångade jag upp en tjej som höll på att hamna under vattnet och hade panik. Dramatiskt men allt gick bra - mamman svarade med att inte tacka alls och skälla på sitt barn. Hm. Sen badades det mer, innan vi smaskade i oss väbehövlig lunch - Frida hann hamna i gråt och på-tvärsen-läge...
Efter ett pass vuxen simträning för min del och ytterligare lite plask ihop avvek kusinerna, deras kompis och faster A. De skulle bila hem till Stockholm och behövde komma iväg. En stund senare tröttnade pappan också, men Frida höll igång! Så vi lät pappan få rulla iväg mot golfbanan, medan vi skvätte vidare, simtränade lite och klev upp en timme senare. Skrynkliga som russin!
Frida var jätteduktig idag faktiskt. Hon har invigt sina armpuffar, och med dem kunde hon flyta helt själv! Fast helst vill hon ju hålla i en eller ett par händer, minst. Men hon blev modigare och modigare, jagade en anka i en sluttning och gick riktigt djupt innan hon såg minsta besvärad ut. Likaså druttade hon ned under ytan ett par gånger då, men gnällde inte om det. Hon vågade sig också på att gång på gång själv simma iväg mot mig ut på det djupa, från en "undervattens-soffa" som hon bottnade på.
När vi satt och käkade lunch, sa Frida:
- Vad bra du var på att simma, mamma!
Söta unge. Tänk att hon uppmärksammade mitt simmande OCH kom på att ge en komplimang.
När vi var i bassängen, kom en kille och simmade under vattnet. Frida sa:
- Kolla mamma, han kan simma på havets botten!
När jag förklarade att det kunde jag med, sa hon:
- Men GÖR det då!
Jag simmade fram och tillbaka till henne, nöp henne i tårna och kom upp.
- Wow mamma, vad COOLT!
Lilla sötnosing. Jag passar på att glädjas helt på riktigt åt ditt beröm, och omdömet cool - det är inte säkert den åsikten håller i sig så länge, haha.
/Jenny
Frida är redo (och supertaggad) för böljan blå!
Det badades en massa. Vi vuxna simtävlade (!), också nåt att ägna sig åt för min del när man är nordisk mästare i att vara otränad och dessutom med en rätt påtaglig astmaandning... Men vi gjorde vårt bästa i alla fall. Sambon var stolt vinnare i crawl, men bara med 2 sekunder över mig =). A vann bröstsimmet med tre (?) sekunder över mig. Tillbaka i familjebadsdelen, fångade jag upp en tjej som höll på att hamna under vattnet och hade panik. Dramatiskt men allt gick bra - mamman svarade med att inte tacka alls och skälla på sitt barn. Hm. Sen badades det mer, innan vi smaskade i oss väbehövlig lunch - Frida hann hamna i gråt och på-tvärsen-läge...
Efter ett pass vuxen simträning för min del och ytterligare lite plask ihop avvek kusinerna, deras kompis och faster A. De skulle bila hem till Stockholm och behövde komma iväg. En stund senare tröttnade pappan också, men Frida höll igång! Så vi lät pappan få rulla iväg mot golfbanan, medan vi skvätte vidare, simtränade lite och klev upp en timme senare. Skrynkliga som russin!
Frida var jätteduktig idag faktiskt. Hon har invigt sina armpuffar, och med dem kunde hon flyta helt själv! Fast helst vill hon ju hålla i en eller ett par händer, minst. Men hon blev modigare och modigare, jagade en anka i en sluttning och gick riktigt djupt innan hon såg minsta besvärad ut. Likaså druttade hon ned under ytan ett par gånger då, men gnällde inte om det. Hon vågade sig också på att gång på gång själv simma iväg mot mig ut på det djupa, från en "undervattens-soffa" som hon bottnade på.
När vi satt och käkade lunch, sa Frida:
- Vad bra du var på att simma, mamma!
Söta unge. Tänk att hon uppmärksammade mitt simmande OCH kom på att ge en komplimang.
När vi var i bassängen, kom en kille och simmade under vattnet. Frida sa:
- Kolla mamma, han kan simma på havets botten!
När jag förklarade att det kunde jag med, sa hon:
- Men GÖR det då!
Jag simmade fram och tillbaka till henne, nöp henne i tårna och kom upp.
- Wow mamma, vad COOLT!
Lilla sötnosing. Jag passar på att glädjas helt på riktigt åt ditt beröm, och omdömet cool - det är inte säkert den åsikten håller i sig så länge, haha.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
