Frida resonerar lite
Hon är så söt, vår lilla pratkvarn. I det avseendet är hon då verkligen mammas jänta - när det gäller pratigheten alltså! På gott och ont genom livet - jag blev ordentligt knäppt på näsan av en arbetskamrat förra veckan (som nu bett om ursäkt!) som tyckte jag babblade på tok för mycket och vid fel tillfälle... Och det kan man ju förstå, jag liksom bara pågår som kolsyrat bubbelvatten mellan varven.
Dialektalt
Frida har börjat läxa upp mig, när jag säger SJU eller SJUK på norrländskt pussmunsätt. Hon säger "Men mamma, det heter chuuuuu och chuuuuuk", och så väser hon fram sjuan ända bakifrån svalget som de gör här i trakterna. Så intressant - nu har hon gått vidare från språkfasen "vad heter det" och gått vidare till detaljerna kring hur liksom. Minsann. Jag har närt en Gävlebo vid min barm, haha!
Om att tänka framåt. Långt.
Härom dagen pratade vi om nån halvtrasig, billig och halvt bortglömd leksak, som pappan ville slänga men Frida ville spara. (Eeeeh... Var hon ofta mammas unge, sa vi? --host host--)
- Jag ska spara den jättelänge, ju! Ända tills jag blir mamma. Men! Då kan jag ju ge den till MITT barn sedan!!
Om äktenskapet och ett bröllop
Frida sitter i köket och pillrar med en docka, täcker håret med en servett.
- Jag klär ut dockan i en sådan här bröllopsutklädsel, liksom.
- Jaså, hur är det då, Frida?
- Som... som en påskkärring nästan!
- Haha, det ska jag minnas, om jag får gifta mig nån gång.
- Jaaa, om du vill ha ett barn till så!
- Vaaa?
- Om man gifter sig, mamma, så får man ett barn.
- Det låter bra, Frida!
- Men jag VET inte vad barnet ska heta, mamma... Kanske Emma, som mitt barn sedan?!
Söta, roliga, resonerande, kloka, snicksnackiga unge!
/Jenny
Dialektalt
Frida har börjat läxa upp mig, när jag säger SJU eller SJUK på norrländskt pussmunsätt. Hon säger "Men mamma, det heter chuuuuu och chuuuuuk", och så väser hon fram sjuan ända bakifrån svalget som de gör här i trakterna. Så intressant - nu har hon gått vidare från språkfasen "vad heter det" och gått vidare till detaljerna kring hur liksom. Minsann. Jag har närt en Gävlebo vid min barm, haha!
Om att tänka framåt. Långt.
Härom dagen pratade vi om nån halvtrasig, billig och halvt bortglömd leksak, som pappan ville slänga men Frida ville spara. (Eeeeh... Var hon ofta mammas unge, sa vi? --host host--)
- Jag ska spara den jättelänge, ju! Ända tills jag blir mamma. Men! Då kan jag ju ge den till MITT barn sedan!!
Om äktenskapet och ett bröllop
Frida sitter i köket och pillrar med en docka, täcker håret med en servett.
- Jag klär ut dockan i en sådan här bröllopsutklädsel, liksom.
- Jaså, hur är det då, Frida?
- Som... som en påskkärring nästan!
- Haha, det ska jag minnas, om jag får gifta mig nån gång.
- Jaaa, om du vill ha ett barn till så!
- Vaaa?
- Om man gifter sig, mamma, så får man ett barn.
- Det låter bra, Frida!
- Men jag VET inte vad barnet ska heta, mamma... Kanske Emma, som mitt barn sedan?!
Söta, roliga, resonerande, kloka, snicksnackiga unge!
/Jenny
Kommentarer
Postat av: Anna
Hej!
ja dom är roliga barnen:-) Just nu kanske jag skulle vilja byta med någon annan....lilltjejen har kräkts så här har vi sanerat. Ja det går väl över det med. Men tänk en liten tanke på mig tack.
Postat av: Jenny E
Anna: Har lite för många Annor i mitt liv för att vara säker på vem du är, om vi känner varandra - men alla med kräksjuka barn förtjänar en "hoppas-det-går-snabbt-över"-tanke!!
Trackback
