BUSBLOMMA

Frida är verkligen inne i en klätterfas. Hon far runt och övar sig på sina fysiska möjligheter och begränsningar mest hela tiden, överallt. När jag pratar i telefonen, klättrar hon ofta upp på min rygg, ställer sig på mina axlar, sätter sig, åker nedför ryggen som en rutschkana och börjar om igen... Hon skuttar upp på kanter och stolar och bänkar och annat. Hon hoppar och snurrar och precisionsgår på trottoarplattorna utan att nudda linjerna (och jag ska helst vara med - om jag så mycket som petar till en skarv med tån, gastar hon "Du slarvar!!!").

För inte alls länge sedan, behöver den lilla busblomman lyfthjälp eller en upp-och-nedvänd hink för att ta sig upp på förskolans klätterställning. Nu går det alldeles förträffligt på egen hand!

Trots att Frida vill och kan mycket och är så nyfiken, ramlar hon väldigt sällan och gör sig illa. Visst, det syntes direkt på de smala små benen när våren kom och de tjocka täckbrallorna inte längre fanns som skydd... Hon har ju lika lätt som mig att få blåmärken, stackarn. Men hon kör exakt samma stil som hon gjort sedan hon var bebis - hon håller sig PRECIS på gränsen för vad hon klarar. Hon gör inte dumma toksaker och råkar illa ut, utan hon flyttar gränserna långsamt så att hon hinner med. Perfekt!

/Jenny