Vittring
Det börjar kännas att den här treveckorsbubblan börjar gå mot sitt slut. Det är fyra dagar kvar, visst, och ur de dagarna ska vi klämma ut allt njutande som det går såklart! Men ändå. De är liksom... inte oändliga längre, dagarna. Det finns en ände på den här loja, sköna tiden. Tiden där vi utan problem kan bara.. finnas. Slöa bort en hel dag. Lite frukost, lite solkräms-smörjning, en massa bad, lunch, glass, mera bad, läsa lite bok, dusch, middag och så en rätt tidig kväll. TJOFF - ny dag. Typ nåt åt det hållet.
De dagar som är kvar är redan lite inrutade - på ett semestervis, alltså. Imorgon och på måndag ska vi på utflykter. På tisdag vet vi inte, kanske blir det bara pool- och strandhäng - eller regn såklart... På onsdag måste vi åka till fastlandet, så då får det bli sol bäst det vill för vi kommer att sitta flera timmar i bil eller buss. Sen VIPS ska vi flyga hem jättetidigt på morgonen på torsdagen. Snipp snapp snut, så var sagan slut.
Den vanliga verkligheten kryper närmare. Snart kommer vardagen, som tenderar att bli så mycket mer komprimerad. Så mycket mer fylld av måsten och borden och ont om tid. Så många fler gånger man klämmer ur sig ett trist "Men skynda dig nu!" till Frida. Som har en så välfylld kalender. Där man alldeles för sällan hinner bara ligga och spontankramas och småprata med Frida i en halvtimme, när man egentligen redan borde ha gått och käkat lunch!
Man kan ju välja att högst motvilligt närma sig allt det där vinteroverallsbråkandet som kommer på mornarna snart, eller morgon-alarmet, jobbjobbjobb, leriga regnkläder, borttappade vantar och tidsbrist på väg till jobb och dagis. Och MÖRKRET. Men äsch, jag tänker istället på efterlängtade dagiskompis-möten, vacker vit snö, vänner och familj inom räckhåll, telefonsamtal, kanske nån födelsedagspresent som väntar, levande ljus på hemmamyskvällar, den egna sängen, glada arbetskompisar och skön svalka.
Det blir bra det med. Och först njuter vi lite till!
/Jenny
Idag var det bara lite regn! Och en del sol faktiskt. Det gick INGEN nöd på mig...
De dagar som är kvar är redan lite inrutade - på ett semestervis, alltså. Imorgon och på måndag ska vi på utflykter. På tisdag vet vi inte, kanske blir det bara pool- och strandhäng - eller regn såklart... På onsdag måste vi åka till fastlandet, så då får det bli sol bäst det vill för vi kommer att sitta flera timmar i bil eller buss. Sen VIPS ska vi flyga hem jättetidigt på morgonen på torsdagen. Snipp snapp snut, så var sagan slut.
Den vanliga verkligheten kryper närmare. Snart kommer vardagen, som tenderar att bli så mycket mer komprimerad. Så mycket mer fylld av måsten och borden och ont om tid. Så många fler gånger man klämmer ur sig ett trist "Men skynda dig nu!" till Frida. Som har en så välfylld kalender. Där man alldeles för sällan hinner bara ligga och spontankramas och småprata med Frida i en halvtimme, när man egentligen redan borde ha gått och käkat lunch!
Man kan ju välja att högst motvilligt närma sig allt det där vinteroverallsbråkandet som kommer på mornarna snart, eller morgon-alarmet, jobbjobbjobb, leriga regnkläder, borttappade vantar och tidsbrist på väg till jobb och dagis. Och MÖRKRET. Men äsch, jag tänker istället på efterlängtade dagiskompis-möten, vacker vit snö, vänner och familj inom räckhåll, telefonsamtal, kanske nån födelsedagspresent som väntar, levande ljus på hemmamyskvällar, den egna sängen, glada arbetskompisar och skön svalka.
Det blir bra det med. Och först njuter vi lite till!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
