Ett unikum?

Vi käkade pannkaka till middag, med färska hallon (torgköpta), sylt och grädde. Pappan stekte och ungen myste nöjd. Hon äter sina pannkisar skurna i bitar, men vi vuxna rullar ofta ihop våra. Frida kikade på pappans rulle som var lite ojämn, och sa plötsligt uppfordrande:

- Pappa, ät din fisk nu!

Sedan lutade hon sig mot mig och halvviskade fnittrande:

- Visst ÄR pannkaka fisk egentligen, titta pappas pannkaka ser ut som en fisk, han har redan ätit upp huvudet och nu ska han äta svansen, mamma! Hahahaha!

Ganska snart var det dags för "men Frida, sitt stilla på stolen och ät nu, ät din pannkaka!"-tjatet. Men ser ni, det dög inte. För nu var det plötsligt ingen pannkaka:

- Fisk, mamma, du måste säga att jag ska äta upp min FISK!

Jojo. Det är inte alla ungar som föredrar att man ska kalla pannkaka för fisk. För det var ine bara (skön) humor, utan hon gillar dessutom fisk på riktigt. Och det är nån slags rolig cirkel som sluts här: När min bror var liten, HATADE han fisk. För att få honom att äta fisk, kallades den panerade plattfisken för "fiskpannkaka". Men här, här har vi pannkaksfisk. Hahaha!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0