Fröken Frida filosoferar
Vad det pågår mycket i Fridas inre just nu!
Var och varannan kväll drar stora samtal igång vid läggningen - det är nästan så att det är läge att beräkna minst en extra kvart som rutin... Vi brukar alltid prata om dagen som gått, vad som händer dagen därpå och den närmaste tiden. Oftast är det mest praktiska saker och lösryckta småfunderingar, men nu är det nya nivåer. Nu är det oro, livsfrågor, döden, tårar och annat viktigt!
Härom dagen började det med att vi pratade om Thailandsresan. Jag berättade att vi fortfarande har en spruta kvar som vi måste ta, och en medicin vi ska dricka (drickvaccin) som nog inte är så god, men den måste vi dricka för att inte bli sjuka sedan. Såklart kom frågan varför vi kunde bli sjuka, och jag förklarade att vi ska resa så långt bort att de har helt andra bakterier och baciller än vi har, som vi är ovana vid, och då är det lätt att bli sjuk.
Fridas tankar studsade då snabbt till en person i vår närhet som är sjuk just nu och inte mår bra. "- När jag tänker på det blir jag faktiskt ledsen!" sa hon darrande på rösten och brast ut i en ynklig gråt. Jag tröstade och kramade och frågade hon hon var orolig för den här personen, hon nickade och grät ännu mer. Jag förklarade att det är helt okej att vara ledsen och orolig, när någon som man känner och tycker om är sjuk.
Vips gick Frida vidare till en annan tanke: "- Mamma, man FÅR vara ledsen, men man får inte vara arg!" Hon fortsatte gråtande: "- Jag är ledsen att jag var arg på A (en pedagog) på förskolan förut, när jag inte ville städa." Tårarna rann och hon kurade in sig i min famn. Jag förklarade att man visst får vara arg, att alla blir arga ibland, men att man måste tänka på att inte GÖRA dumma saker när man blir arg, till exempel inte slåss eller sparkas och bitas och sånt. Och så frågade jag om inte det var ganska länge sedan A och hon bråkat om städningen, och nu var de väl vänner igen? Jo, det höll ju Frida med om, nu städade ju hon också och de var inte arga längre!
Efter några ytterligare små utvikningar, frågade jag om det kändes bättre nu? " - Ja mamma, nu känns det faktiskt nästan heeelt bra!". Då kom vi fram till att det var lämpligt att passa på att sova - och två minuter senare snusade hon djupt.
Puh!
/Jenny
Var och varannan kväll drar stora samtal igång vid läggningen - det är nästan så att det är läge att beräkna minst en extra kvart som rutin... Vi brukar alltid prata om dagen som gått, vad som händer dagen därpå och den närmaste tiden. Oftast är det mest praktiska saker och lösryckta småfunderingar, men nu är det nya nivåer. Nu är det oro, livsfrågor, döden, tårar och annat viktigt!
Härom dagen började det med att vi pratade om Thailandsresan. Jag berättade att vi fortfarande har en spruta kvar som vi måste ta, och en medicin vi ska dricka (drickvaccin) som nog inte är så god, men den måste vi dricka för att inte bli sjuka sedan. Såklart kom frågan varför vi kunde bli sjuka, och jag förklarade att vi ska resa så långt bort att de har helt andra bakterier och baciller än vi har, som vi är ovana vid, och då är det lätt att bli sjuk.
Fridas tankar studsade då snabbt till en person i vår närhet som är sjuk just nu och inte mår bra. "- När jag tänker på det blir jag faktiskt ledsen!" sa hon darrande på rösten och brast ut i en ynklig gråt. Jag tröstade och kramade och frågade hon hon var orolig för den här personen, hon nickade och grät ännu mer. Jag förklarade att det är helt okej att vara ledsen och orolig, när någon som man känner och tycker om är sjuk.
Vips gick Frida vidare till en annan tanke: "- Mamma, man FÅR vara ledsen, men man får inte vara arg!" Hon fortsatte gråtande: "- Jag är ledsen att jag var arg på A (en pedagog) på förskolan förut, när jag inte ville städa." Tårarna rann och hon kurade in sig i min famn. Jag förklarade att man visst får vara arg, att alla blir arga ibland, men att man måste tänka på att inte GÖRA dumma saker när man blir arg, till exempel inte slåss eller sparkas och bitas och sånt. Och så frågade jag om inte det var ganska länge sedan A och hon bråkat om städningen, och nu var de väl vänner igen? Jo, det höll ju Frida med om, nu städade ju hon också och de var inte arga längre!
Efter några ytterligare små utvikningar, frågade jag om det kändes bättre nu? " - Ja mamma, nu känns det faktiskt nästan heeelt bra!". Då kom vi fram till att det var lämpligt att passa på att sova - och två minuter senare snusade hon djupt.
Puh!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
