BUSBLOMMA

Idag var det verkligen vardag på riktigt. En dag på supporten såhär i kursstartstider gör susen för att blåsa ut semesterhjärnan! Inte behöver man väl andas så mycket under dagen va? Äta? Kissa?

Puh. Jag är heeelt koko nu. Fast en annan sorts koko som jag kände mig under dagen, när jag försökte gräva fram kunskaper som jag visste skulle finnas där men verkade ha trillat ned i hörselgången eller så och gömt sig alldeles.

Jag cyklade till förskola och jobb idag förresten, sådär som vi ska nu.
Det var lite omständigt, jag har uppenbarligen ingen rutin. Eller fokus.

Ut med väskorna; datorväska, handväska, matlådespåsen. (Tungt lastad som vanligt.)
På med allt på cykeln.
Lägga en påse på blöta barnsitsen.
Upp med Frida.

Neeeeej.

Av med Frida, ned med tre väskor.
Söka fram nycklarna, låsa upp, hämta Fridas cykelhjälm.
På med allt på cykeln igen.
Upp med Frida.

Neeeeej!

Av med Frida, ned med tre väskor.
Söka fram nycklarna, låsa upp, hämta cykelnycklarna.
På med allt på cykeln igen.
Upp med Frida.

Till sist rullade vi iväg - och typ två minuter senare (max) var vi framme.

Vore det inte för att det enda mellan oss och förskolan är en uppförbacke, vore det heeelt perfekt. Nu är det bara nästan perfekt, för att i morgonstressen starta med en rejäl uppförknix gör mig svettig. Det må vara kort, men varmt hinner det bli ändå. Och så måste jag släpa in alla sakerna på förskolan dessutom, cykelkorgen har visst inget centrallås. Määärkligt.

Men sen susar jag nedför minst halva vägen till jobbet, då hinner jag fläktas fint!
Och så är det visst dags för kallare tider snart, har jag hört.
Jag ska inte klaga, jag lovar.

/Jenny