Allt hände visst förra året
Sedan ungefär ett par veckor, har Frida börjat träna frenetiskt på tidspespektiv. Allt ska definieras i tid, på ett eller annat sätt.
- Den fick jag en timme... eller... en minut... en... en kort stund innan du kom, mamma!
- Det var jättejättejättejättejättejättelänge sedan ju.
- Mamma, hur länge är en stund?
- Hur länge är det kvar tills det är lördag nästa gång?
- Mamma, har du fyllt 100 år? Kommer du att bli 100 år?
- Är hon lika stor som min kusin N? Eller som kusin A?
Och så favoriten, som redan återkommit såååååå grymt ofta att det blir fnissigt. Alltså vi snackar minst 10 ggr om dagen här, vad man än pratar om:
- Ja just det, den gillade jag när jag var TRE, mamma.
- Det lärde jag mig när jag var TRE.
- Det brukade jag göra föut, när jag var TRE.
- Den har ju jag haft jättelänge, sedan jag var TRE!
/Jenny
Exakt samma fenomen här hemma, ha ha!
Marielle: Nähä?! Lustigt. Då är det väl nån typisk fas då, kan jag tro!
