Underliga tillfälligheter AB

I Örebro hände två sådana där udda saker, som får en att undra lite:

Konstighet 1
När jag kliver ur bilen och går för att checka in på hotellet, kliver jag som en klant rätt ut på en cykelväg och får backa snabbt för att inte bli påkörd. En av cyklisterna som störts i sin rytm stannar till och sätter ned foten. Då hinner vi se varandra ordentligt.

Nämen? Där står den ENDA person jag är bekant med som bor i Örebro! Den som anordnat den användarträff jag ska på under torsdag-fredag. Va??? Av alla människor, alla gator, alla cyklister och alla områden kontra de få timmar jag befinner mig i staden - och jag kliver ut just framför hennes cykel?! Weird.

Konstighet 2
Står i toakön på Sitevision-konferensen och pratar med kollegan. Kvinnan framför oss vänder sig plötsligt om och frågar mig: 

- Har du jobbat på Lantmäteriet?

Jag svarar att neeej, det har jag ju inte. Eller tja förresten,... Jag gjorde ju 10 veckors praktik där i Gävle, och jobbade extra sedan över sommaren i nån månad. Men nej, det lär ju ingen minnas, det var 2001. Dröm om min förvåning när kvinnan svarar:

- Jo, men då är det dig jag minns. Jag jobbade jag på i Örebro och var uppe i Gävle några gånger, men vi pratade i telefonen också. Så jag kände igen dig nu på rösten, jätteväl. Vad kul!

Oooookej. Jag måste säga att jag blir lite överraskad över detta fenomen. Min röst?! Tio år senare? Jösses.

Slutsats
Ni vet det här snacket om att världen är liten? Jag kan inte annat än hålla med.

/Jenny


Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0