Första vurpan
Det är första november och det var elva plusgrader i morse. ELVA. Helt märkligt. Men det passar oss med kombintionen litet garage och stor bil väldigt bra, måste jag säga. Marginalerna är läskigt små när vi ska börja knöggla in bilen i garaget, så vi har inte börjat med det ännu. Datumparkeringsdansen hit och dit över gatan får funka så länge.
Vi cyklade i alla fall till förskolan i morse. Jag är glad för möjligheten att fortfarande kunna göra det, för jag cyklar inte på vintern. (Tant ramlar bara då, så tant har slutat med det för... för typ 18 år sedan faktiskt. Tre trasiga jeansknän fick räcka.)
Vi cyklade i morse också för att Frida nyss lärt sig och behöver öva lite mer innan snön kommer, så att det sitter i vår när vägarna tinar fram igen. Det går så bra och hon är så stolt att hon kan! Men imorse drog hon rejält i backen, när hon försökte cykla uppför en alldeles för hög trottoarkant. Första riktiga vurpan var ett faktum, och tårarna sprutade.
Här kommer dock det fiffiga med att lära sig cykla på hösten:
Man har vantar. Man har överdragsbrallor.
Man slipper skrapa upp sig när man kraschar!
En mycket bra bonus för vår fröken som var cykelmotståndare hela sommaren.
Vi tog en cykeltur efter förskolan också, kanske taktiskt för att skaka av ev. rädsla efter vurpan. Det blev två vändor till konsum och tillbaka (vi glömde cykellåset så det blev ett extravarv), och Frida trampade på jättebra.
/Jenny
Vi cyklade i alla fall till förskolan i morse. Jag är glad för möjligheten att fortfarande kunna göra det, för jag cyklar inte på vintern. (Tant ramlar bara då, så tant har slutat med det för... för typ 18 år sedan faktiskt. Tre trasiga jeansknän fick räcka.)
Vi cyklade i morse också för att Frida nyss lärt sig och behöver öva lite mer innan snön kommer, så att det sitter i vår när vägarna tinar fram igen. Det går så bra och hon är så stolt att hon kan! Men imorse drog hon rejält i backen, när hon försökte cykla uppför en alldeles för hög trottoarkant. Första riktiga vurpan var ett faktum, och tårarna sprutade.
Här kommer dock det fiffiga med att lära sig cykla på hösten:
Man har vantar. Man har överdragsbrallor.
Man slipper skrapa upp sig när man kraschar!
En mycket bra bonus för vår fröken som var cykelmotståndare hela sommaren.
Vi tog en cykeltur efter förskolan också, kanske taktiskt för att skaka av ev. rädsla efter vurpan. Det blev två vändor till konsum och tillbaka (vi glömde cykellåset så det blev ett extravarv), och Frida trampade på jättebra.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
