Nassim i våra hjärtan

Frida sov till åtta i morse och stod ut med sängliggande morgonmys och småsnack till sisådär kvart i nio (applåder och stort tack från morgontrötta mamman!). Sedan fick vi sätta fart för att hinna till Fridas dans nere på stan. Efteråt ringde pappan och var på hemväg och ville bli hämtad, så vi for och kramades med honom lite.

Pappan ville hem och relaxa, men jag hade lovat Frida sushilunch så vi rullade iväg igen. Efter en god sushi, vankades show på konserthuset. Vi såg Nassim Al Fakir och det kan jag VERKLIGEN rekommendera! Sällan har man som förälder precis lika kul som barnet på en familjeföreställning, men här var det så!


På väg in möter oss ett glatt ansikte från reklamaffischen. Förväntansfulla!



Konserthusets barnklubbs (Blåbärsklubben) maskot var såklart där.



Nassim i sitt rätta element.



Han kan konsten att få med publiken! (Till och med den sura tanten bredvid mig)



Han skrev och skrev - och sålde skivor. Vi har poppat den efteråt här hemma!



Stolt tjej med autograf på armen! (Jaha, inget badkarshäng idag då.)


Nassim är som en gladfärgad studsboll, så otroligt fylld med energi och med en ohejdbar utstrålning som går rätt in i oss. Dessutom oerhört talangfull och liksom självklar och mångsidig. Jag känner mig alldeles positiv och peppad. När jag berömde honom för en bra show efteråt, sa han gulligt:

- Tycker ni, vad kul! Jag vet inte... Jag blev liksom lite nervös idag, jag vet inte varför. Men jag körde på ändå.

Sa jag att han verkar ödmjuk också? En toppenkille, och ödmjuk. Kan det bli bättre?

Kvällen har gått fort, med middag i enkel stil (typ rester och pasta). Sedan tände vi en brasa och mumsade popcorn. Inte så pjåkigt lördagsmys!

Ha nu en bra söndag.

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0