Om konsten att njuta

Idag var det en strålande höstdag. Blåsig, men strålande. Frida föreslog nästan direkt som hon slagit upp sina blå i morse, att vi skulle åka på picknick. Jag längtade dock efter lite egentid och bestämde mig för att stanna hemma. Tvätt, disk och plock skulle göras, men att vara själv innebar också tid att få stillhet i skallen och hinna lite jobbjox.

Innan de kommit iväg på sin skogsutflykt, hann dock Frida ändra sig och tjöt så tårarna sprutade i bedrövelse över att de inte skulle åka och bada istället! Men har man planerat handlat och styrt upp matsäck, då är det fanken utflykt som gäller. Hon gjorde ett sista försök innan de gick ut genom dörren, och frågade ifall de packat badsaker också så att de kunde bada efteråt? Haha, kluriga lilla räv.

Naturigtvis hade de haft det mysigt och bra när de väl kom iväg ut i den guldiga hösten. Ingen kan väl vara tjorvig på en stubbe i skogen med en god macka i handen!

På kvällen fick jag äran att njuta av ett hemmabad med Frida (vilket fick duga trots att det var badhusbad hon trånade efter tidigare på dagen). Vi hade en mysig stund med bus och småprat. Jag uppskattar varje minut, för vips är hon stor och det där tighta varandet bara ett minne blott. Helt enligt hennes order plaskade vi runt i skenet av stearinljus, med badbrus och fjärilskonfetti i vattnet. Hon är en livsnjutare som sin mor, den ungen!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0