BUSBLOMMA

Vi ägnade oss åt en av Fridas favvogrejor just nu vid middagen - att berätta om när vi var små. Hon ger en startpunkt (Mamma, berätta om när du var 8 år!) och sedan kommer det associationer som blir en liten historia.

Idag försökte jag få henne att också berätta. Då berättade hon om när hon fyllde fyra, med glädjen lysande i ögonen över alla hon bjudit som kommit och firat henne. Söt! Sen stannade hon vid en person, förskolekompisen H:

- Åh mamma, jag måste bjuda H på mitt nästa kalas också känner jag.
- Varför tänkte du på det?
- När jag tänker på honom, blir jag glad. Och han är så snygg!
- Hur ser man ut när man är snygg då?
- Jaaa... Hans frisyr är snygg, och hans ansikte, och så har han alltid så snygga kläder. Och så har han snygga masker, och hans mikrofon är särskilt snygg också.
- Är det nån mer som är snygg på förskolan?
- Ja, fast S är mera fin, inte så snygg liksom, utan hon är fin.
- Jaha, jag förstår. Hur känns det när du tänker på H?
- Det känns... Liksom som en prinsessa i mig. Det känns liksom svimmandes!

Om en prinsessa är bland det finaste man vet, så beskriver det nog en väldigt fin känsla. Och att det kan känna svimmandes när man gillar någon, tycker jag är så på pricken bra sagt!

/Jenny