BUSBLOMMA

Jag läser på Facebook om diverse partajjiga aktiviteter som folk har för sig ikväll. Det känns otroligt fjärran för min del. Själv är jag så icke-partajjig jag kan bli. Har inte varit ute på galej på hundra år, men jag har har bott i mysbrallor heeela långa dagen.

Osminkat. Opiffat. Ospännande.
Men väldigt avslappnat och väldigt skönt!

Frida och jag drog på badhuset på eftermiddagen. Hon simmar och ålar som värsta sälen nu ju, är mer under vattnet än ovanför. Även där hon inte bottnar kastar hon sig ut och simmar mot något att hugga tag i en stund, åtminstone om hon har cyklopet på sig. Det gäller att vara skärpt och hänga med, men det är så kul att hon vill och törs! Frida är jättestolt över att hon kan. Vi pratade idag om att kanske ta simmärken, det tyckte hon verkade spännande.

Det här med vad man är duktig på, leder vidare till diskussioner om att man är bra på olika saker. Vissa av hennes vänner kan cykla fast de är ett år yngre (och Frida kan inte ännu). Andra kan inte simma utan flythjälp, men kan räkna roten ur istället (jo, det är sant! Jag blev påmind om principerna för roten ur idag, av en galet smart 7-åring med flytring på sig). Man kan olika saker, i olika takt. Punkt.

Ikväll har vi rafflat till det med att tvätta och kolla på TV, typ.
Jo just ja, och med att äta fiskpinnar minsann.

Oh, du spännande, glamorösa liv. Haha!

(Fast ibland glömmer man att vardag faktiskt är lyx. Vardag är frånvaron av ohanterbara problem. Vardag är att inte ha en livshotande sjukdom hängande över sig, vardag är att kunna betala sina räkningar, vardag är att inte ha en stor sorg som smäller undan benen på en. Vi ska vara tacksamma för vardag.)

/Jenny