BUSBLOMMA

Hemma igen! Så skönt det är ändå. Nu börjar det kännas "på riktigt" att bo här i radhuset också.Nu har vi liksom landat och det känns som vårat, som hemma. Fast i går kväll var Frida lite ledsen en stund vid läggningen och längtade hem - till gamla lägenheten.

- Mamma, jag saknar våran lägenhet! Jag saknar hela huset, och mitt hörn som du fixade som var mitt rum, och svängen där jag lärde mig att gå! Jag kanske aldrig mer kan se det igen!

Jisses, hon är så lik mig. Så mycket nostalgi, så mycket känslokopplingar, så många tankar och funderingar. Sötunge.

"Lånekusinen" L sov över en natt till hos morfarn och M, och de lekte hela tiden ihop. Det går jättebra! Jag är förvånad över hur bra tålamod Frida haft faktiskt. Men idag började det märkas att hon ville vara ifred ibland, även om hon sa det med sin allra vänligaste "förklara-tydligt-röst":

- Men L, får jag fråga varför du följer efter mig hela tiden vart jag än går, egentligen?

Hahaha! Eller:

- Nu kanske jag vill göra det här ENSAM, kanske du kan stanna här nu? (paus) Jaha, vill du spela på iPaden... Okej, jag följer väl med och visar dig då...

Och efter en stund:

(Viskar i mitt öra) - Men mamma, vilket bebisritande hon gör!
(Säger sedan till L): - Vad fint du gör, vilka fina färger!

Hahaha! Fnuttunge, du är så rolig. Och du har varit en duktig stortjej i helgen, och en duktig tågresenär. Så stolt över dig. Puss min unge!

Nä, det sägs att det är vardag imorgon igen, så man måste visst gå och sova nu?! Vad är det för påhitt... Godnatt!

/Jenny