En kvinnas doft

Det blev en innehållsrik dag det här, liksom bara av sig själv!
 
Lite sms hit och dit och vips fick vi hit en kompis till Frida på förmiddagen. Sedan åkte Frida till en annan kompis på eftermiddagen, och jag nyttjade den tidsluckan genom att träffa en vän för en fika på stan. Sen hem, och käk, och tjoff ut på prommis i Hemlingbys femkilometersspår med trevligt sällskap. Med så mycket babbel längs vägen vågade sig inga björnar fram, haha!
 
När jag kom hem, höll pappan på att natta Frida. Hon sträckte upp sina små armar för att få en kram av mig.
 
- Jag är lite svettig, gumman.
- Det gör inget mamma!
- Gosunge, sov gott!
- Mm, får lukta på ditt hår mamma!
- Vad luktar det?
- Det luktar underbart mycket DU!
 
Sötsnyte! Hon kommer ofta fram och bara borrar in sitt huvud och drar in doften av mig.
 
Fast det där minns man ju. Mammas doft. Den sitter som berget inom en! Trots att min mamma inte funnits i livet på snart 18 år (fullkomligt obegripligt att det är så länge!) så minns jag doften. Som en varm ros i hjärtat ligger den som ett minne. Om jag vill kan jag liksom plocka fram den ibland, även om det blir alltmer sällan.
 
Nu är det natti natti! Nu ska jag gå och bli trygg och varmhjärtad av mitt barns doft.
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0