En tupp i halsen... eller?

Igår kväll nattade jag Frida. Vi hade just läst klart godnattsagan, ideligen avbrutna av min envisa hosta. Lampan var släckt, bara det svaga ljuset från dörrens glipa bröt genom sovrummets mörker. Jag gav upp försöket att sjunga sovsångerna, det killade för mycket i halsen så att hostan drog igång igen. Fokuserade istället på att ligga stilla, nära och andas långsamt för att försöka skapa sovlugn.

Andas. Andaaas. Andaaas.

Gaaah. Jag svalde och svalde, för att inte hosta. Jag undvek att andas för djupt. Ögonen tårades av retningen i halsen, men jag försökte stå emot. Det pep och gnällde rossligt i halsen vid varje andetag. Frida kikade lite dåsigt upp på mig.

- Hör du vad det låter i min hals, Frida?
- Jaa då, mamma. Det låter som om du har uttrar i din hals. Små uttrar, det låter som utterungar. Åh, de är söta, tycker jag! De är nog grå, liksom silvriga. Eller bruna? Nej, grå tror jag.

Jaha, okej. Jag har uttrar i halsen, inget konstigt med det tydligen.
Två minuter senare sov den fantasifulla ungen gott!

/Jenny


Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0