BUSBLOMMA

Frida fyller fem år idag. En hel hand!

Jag tycker varje dag och varje vecka liksom vibrerar av tidens gång, av hur livet går och saker händer. Men alldeles särskilt sådana här dagar när man påminns om att stanna upp, slås jag av det. POFF så är hon ett år äldre. Ett år större, längre, säkrare, finurligare och fundersammare. Det går så hjärtknipande snabbt.

Hon är en rätt skön typ, den här ungen. Hon pratar nu totalt obehindrat om allt och ingenting, och kläcker rätt ofta roliga repliker. Hon dansar gärna, sprätter upp och kör lite framträdanden titt som tätt med tydligare moves än förr. Hon diggar Eric Saade och tycker Sean Banan är kul. Hon äter som en kratta och gillar inte att erkänna när hon gjort fel.

Hon älskar att se på TV (där favoriterna gått ifrån tecknat - som hon dock fortfarande gärna ser - till att just nu vara sånt som Hjärnkontoret, Flygande mattan och Philofix) och film (favoriten är nog Barbie i en sjöjungfrusaga). Hon har fortfarande många vänner och samtidigt lätt att leka själv. Hon har en stark vilja, en mestadels glatt humör och en skönt positiv inställning till det mesta!

I år har hon börjat läsa. Trevande och nyfiket, ibland med möda, men det lossnar mer och mer och går allt snabbare. Hon läser på bokryggarna i hyllan när vi käkar middag, rubriker i tidningen, ord på skyltar. Hon upptäcker glädjestrålande att hon faktiskt förstår. Det är superkul!

I år har hon börjat skriva. Eller skrev hon enstaka bokstäver innan hon fyllde fyra? Jag minns inte riktigt. Nu skriver hon i alla fall korta ord själv. Hon klarar ganska mycket utan att behöva fråga om hur saker stavas, och gissar ganska ofta rätt när hon inte vet. Jag bara älskar de där vingliga, spröda bokstäverna som liksom lutar sig mot varandra genom orden.

I år har hon lärt sig cykla. Hon ville inte träna på att cykla, det var läskigt och hon kunde ju inte. Men eftger lite tjat, knäskydd och en lånad så kallad balanscykel, så satt det. Vips så cyklade hon hur finemang som helst! Men hon hann inte nöta så jättelänge på det, så det blir spännande i vår att se om kroppen minns.

I år har hon fått eget rum. Hon har tagit dit kompisar, stängt dörren och lekt, lekt, lekt. Hon har rört till, städat upp, kört disco, pysslat och myst. Hon har byggt upp världar som inte får plockas bort förrän de är färdiglekta. Hon har suttit i timtal med dockskåp och barbie, hon har pillat och plockat.

I år har hon börjat lära sig simma. Hon har vågat sig på att plaska fram utan armpuffar och märkt att hon kan. Hon har inte riktigt tekniken än, men hon har modet. Och glädjen! Hon gör kullerbyttor under vattnet och är mäkta stolt.

I år har hon gått i sitt första luciatåg. Äntligen tillhörde hon "storsidan", och fick vara med och lussa. En mörk och tidig morgon stod vi där och kikade på dem, ett gäng michelinliknande sötungar med overaller under lucialinnen och tomedräkter som sjöng superduktigt. Vi tittade lite extra på vår lilla glada lucia med en bukett konstgjorda vitsippor i handen - för så skulle det vara, tyckte hon.

Vi skulle egentligen ha lite fikabesökare här i eftermidddag, men av krasslighetsskäl (det är främst pappan som rasslar lite nu) fick det avbokas. Så idag får Frida hålla till godo med oss. Och hon med stora hjärtat säger bara glatt "Det göööör inget - jag ska ju ha kalas sen!". Idag blir det fikabricka med ros och flagga, sång, hurra, presenter och hemmamys - det känns onödigt att gå ut i kylan. Födelsedagsbarnet har önskat sushi till middag, så en liten inköpstripp ut blir det i alla fall sen.

Fem år. Som vanligt känns det obegripligt.

Fem år sedan jag kände mig totalt oövervinnerlig och helt sårbar samtidigt.
Fem år sedan en liten skrutt lades på mitt bröst den där måndagsmorgonen.
Fem år sedan livet började om på något sätt.
Fem år sedan tillvaron fick ett helt nytt nav.

Frida, jag älskar dig. Det finns ingenting annat som betyder så mycket som du.
Grattis på din dag!

/Jenny