Filosofi och förhållningssätt på morgonkvisten
En morgon för en tid sedan sa Frida plötsligt:
- Mamma, både X och X är sådana kompisar som liksom vill bestämma över mig, och det gillar inte jag fast jag egentligen tycker om dem.
- Nej, det kan ju kännas jobbigt. Fast vet du, ingen kan bestämma över dig om du inte låter dem göra det.
- Vad menar du?
- De enda som egentligen kan bestämma över dig är vi föräldrar, fröknarna på förskolan och sen när du blir större dina lärare och din chef och så. Men dina kompisar kan inte bestämma över dig, om inte du låter dem bestämma. Du har ett eget ansvar att säga ifrån, om du inte gillar hur leken blir. Eller berätta för någon vuxen, om nån är dum mot dig eller så.
- Jaha. Mm. Fast X och X vill bestämma hur vi ska leka och det tycker jag är jobbigt.
- Ja, fast vet du? När jag har hört dig leka, så hör jag att du OCKSÅ gärna vill bestämma över de du leker med. Att du också gillar att bestämma att leken blir på ditt sätt.
- Ja, det gör jag!
- Kanske det är så att det är därför du inte gillar när de vill bestämma? För att du helst vill bestämma själv? När man är lika sådär, då får man träna extra mycket på att turas om att bestämma vet du.
- Oj mamma. Ja! Så ÄR det nog, det har jag aldrig tänkt på!
(Dåså. Då var dagens bidrag i tävlingen "SM i präktig förälder" avklarat.)
/Jenny
Kommentarer
Trackback
