BUSBLOMMA

Frida är så härlig just nu, att jag ofta önskar att hon alltid kunde få vara så!

 

Ljuvliga unge; liten fast ändå stor, positiv, gillar att haka på saker, svarar för det mesta "Gärna!" eller "Självklart!" när man frågar henne om hon vill göra nåt, är full av kluriga tankar och roliga säjningar, sprudlar av energi och fantasi, är social och frimodig, tar självklar plats och gillar sig själv, vill vara nära, är enormt älskvärd och sååå kärleksfull och gosig! Jag njuter av varje stund av denna fas (fast de där totalvägrarstunderna och ilskeutbrottsgalenskaperna kommer ju också, men de blåser snabbt över!).

 

Men näe.

 

Inte vill jag egentligen att hon ska "stå still". Jag vet nämligen att jag känt såhär nästan hela vägen hittills, och sedan har det ju blivit häftigt och underbart på ett annat sätt i nästa steg i hennes utveckling! Och jag vill ju vara med om alla andra "nu" som kommer. Skoldagar, nya vänner, resor, kärlekar, tankar, jobb, bostäder, barn... Vad ska hon bli för tonåring? Vad ska hon bli för vuxen? Det är ju urspännande - håller tummen att livet låter oss vara med på så mycket som det bara är möjligt!

 

En del av den här "stoppa tiden"-känslan just nu handlar kanske om att det känns vemodigt att lämna förskolan. Frida pratar redan om att hon kommer att sakna sina fröknar och de kompisar (de flesta!) som ska gå i en annan skola. Men man lämnar ju inte bara något; man går mot nya upplevelser, nya vänner, nya fröknar! Så det blir säkert bra. Det känns lite sorgligt bara, att lämna de människor som hon (och vi) känt så länge hon kommer ihåg.

 

Well well. Programmet "Femton minuter filosofiska tankar" är över för ikväll, haha! By the way; har du mot förmodan inte hunnit se filmen "En oväntad vänskap" så gör det - den är bra! Dagens vardagsmys.

 

Nu är det nattinatti-tajm.

 

/Jenny