Runt och runt och runt
Idag vaknade jag med en fortfarande väldigt ond hals (är inne på dag fem-sex med jättehalsont utan andra förkylningssymptom, weird) och ville mest av allt bara ligga kvar platt under ett täcke. En stunds sovmorgon fick jag medan ungen och pappan var på Fridas sista golfkurs, men sedan var det bara upp och hoppa-läge. Har man lovat sin lillpingla en åk-dag på säsongens sista sväng på Furuvik så har man!
Och oj, vad det har karusellats. Larven och biet och spökslottet och fritt fall och slänggungan och allt möjligt. Igen och igen och igen. Kul dag! Och bäst av allt; vi sprang ihop med Fridas favoritkille H och hans familj, och hängde med dem ganska mycket. Frida var så glad för det. Lycka är att återse en kär vän och få ha skoj ihop!
Åkbandsdag. Nu köööör vi!
Frida och finkillarna! (När jag tittar på den här bilden, ser jag inom mig likadana
bilder som den här fast om 10 år typ. Jag hoppas hon har lika mysigt sällskap då!)
bilder som den här fast om 10 år typ. Jag hoppas hon har lika mysigt sällskap då!)
Att åka med mamman är bra och kul, men att åka med vänner är ju ännu bättre!
På kvällskvisten tågade vi hem, rätt möra. Jag hade ju lovat att Frida skulle få åka
så mycket hon ville, och då blir man tydligen kvar till stängning. Så fick det bli!
så mycket hon ville, och då blir man tydligen kvar till stängning. Så fick det bli!
Vi blev sena hem, och Frida var trött men nöjd. Precis när vi kom till Furuvik hade hon kastat en slant i önskedammen, och när vi satt och käkade hemma innan nattning sa hon glatt med tunga ögonlock och hes småförkyld tröttröst:
- Det BLEV som jag önskade, mamma!
- Vad önskade du dig då?
- Jo, att jag inte skulle tappa bort min keps - och att vi skulle få en bra dag!
Sedan somnade hon ovaggad, minst sagt. Jag hoppas verkligen hon kompensationssover på morgonkvisten imorgon... Det kan mamman (och båda våra halsar) också behöva.
Nattinatt!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
