Timeout

För er som undrar om vi dött här, så är det inte så illa - men det var ungefär så det kändes igår faktiskt. Blääääk. Jag fick magsjuka och övergick till survival mode, det är liksom allt man klarar. Knappt. Jag var ynklig som en gammal äppelskrutt, hua. Otajmat nog blev sambon också dålig samtidigt, fast han slapp kräkas utan fick bara hög feber och däckade - innan dess hann han hämta hem Frida tidigare från förskolan, tack och lov.
 
Jahapp. Båda föräldrarna totalt sänkta i varsitt rum uppe (säkrast att hålla isär bacillerna) - det blev visst ett så kallat "bra tillfälle" att testa vad en sexåring klarar att fixa själv. Frida kom upp titt som tätt för att fråga saker, men ska ha medalj för sin tappra insats hela eftermiddagen och kvällen, alltså. Och hon såg till njuta frukterna av friheten; obegränsat film/TV-tittande och tre pinnglassar på en vanlig torsdag är inte att förakta! Då och då stapplade jag ned och typ värmde en fryspizza till middag, kollade medan hon själv gjorde tandborstningen och försäkrade att ljuden från kylen inte var farliga. Ungefär så.
 
När jag kom ned först gången, satt denna lapp på toaletten nere:
 
Hon vet att det är noggrann segregering som gäller här hemma vid magsjuka... Haha!
 
Jag är rätt klen även idag, men har piggnat till lite nu mot kvällen. Pigg i det här sammanhanget, betyder att jag ikväll varit på nedervåningen, halvlegat vaken i flera timmar i sträck (!) i soffan och till och med sett en film! Igår klev jag aldrig riktigt upp, somnade sen för natten direkt efter Frida och även idag har jag mest legat i sängen. Sänkt, var ordet.
 
Som tur är vände sambons krasslighet snabbare, idag har han varit nästan som vanligt - och därmed slapp Frida känna sig så övergiven idag. Tack och lov!
 
Jag HATAR verkligen att vara magsjuk. Man blir så totalt bedrövligt eländig. Men det är ändå inte det värsta. Nej, det värsta är att inte kunna krama och pussa sin familj, att inte få gosa med sitt barn på fleeera dagar. Det får jag hjärtknip av. (Vilket nog tyder på att vi pussas och kramas MASSOR i vanliga fall här hemma, och det är ju härligt!)
 
Näää. Nu måste jag återvända till sjuksängen och natta mig.
Hoppas ni som läser mår betydligt bättre!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0