Val med kval

Det blev lite tyst här plötsligen. Om man just innan dess outat att magsjukan härjar, är det lätt att tro att fullständig misär pågår. Eländes elände och sådär, ni vet. Men det gör det inte.
 
Vi är back in business här nu. Frida körde sisådär en tolvtimmars misär, som ändå var förhållandevis hanterbar. Hon är jätteduktig, tålig och tapper den lilla pinglan! Sedan pågick sisådär ett dygns mittemellan-läge där det var lite blekt, ömkligt, småsvajigt och svårätet, innan Frida blev någorlunda sig själv igen igår eftermiddag typ. Så nu är det rätt bra med henne, får man säga. Förutom en viss inbillningssjuka från mitt håll (magsjuka får mina hjärnspöken att frodas, huvva) är vi alla pigga. Hittills, peppar peppar.
 
Vi håller oss nu i karantän två dygn enligt förskolans regler, så hon blir hemma även under onsdagen. Jag vabbar, sanerar och säkerhetsnojar (täcker saker, spritar händer, tvättat handdukar etc) och pysslar om den tillfrisknande (läs; trugar mat och dryck och försöker hitta på annat att göra än TV, film och iPad...). Sambon jobbar och håller sig på säkerhetsavstånd, trist nog är det minst riskabelt så.
 
Idag testade vi en gammal klassiker, när jag ville växla bort TV:n en stund. Kul!
 
För övrigt så grubblar vi lite över skolvalet just nu. Igår var det ännu ett informationsmöte/öppet hus i krokarna. Jag ville gärna att vi båda gick dit och såg miljön m.m., så jag sanerade mig med dusch och rena kläder och spritade händer och så bäst jag kunde. Frida hade hunnit bli rätt normalpigg då och ville absolut vara ensam hemma en stund medan vi kikade på skolan (för barnvakt är det liksom inte läge för så tätt inpå magsjuka). Sagt och gjort; när jag åkte satt hon och käkade lite och såg på Gladiatorerna på play, toooknöjd.
 
Sambon och jag gick dock lite omlott på skolanmötet, så han åkte hem ganska snabbt. Frida ringde mig precis när han var på hemväg, och när jag berättade att pappan var på väg till henne blev hon ilsken som ett bi:
- Näe, det vill jag inte! Jag skulle ju få vara ENSAM ju! Då ska jag ringa och säga åt pappa på SKARPEN att han får åka tillbaka!
Hahaha, jisses. Man kan väl säga att det inte verkade vara några problem att hon var själv, i alla fall.
 
Ja, skolvalet ja. Vi bor lite som åsnan mellan två hötappar, har två goda alternativ att välja mellan. Och på något vis tycks alla argument gå att vända på - "å ena sidan kan man tänka si, men å andra sidan kan man tänka så". Man blir ju gråhårig på kuppen. Det var enklare förr. Om det var bättre vette tusan, men nog fasen var det enklare! Alla dessa val som finns nu för tiden är så snåriga. Föräldrar vet massor om sitt barn, men inte nödvändigtvis om vad som på riktigt är bäst vad gäller skolan. Svårt!
 
Näe, om man skulle ta och sova lite... Natti!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0