BUSBLOMMA

Frida har massor av vilja och ibland gastar hon så rutorna skallrar, men allra mest är hon solig och glad och positiv så in i bänken. Hon har en väldigt stor portion av mitt humör; vi vänder på en femöring och det är kort väg mellan tårar och skratt. Det kan vara påfrestande med dipparna (sambon har det inte lätt med sina tjejer mellan varven, haha), men också en gåva att så snabbt kunna återvända till det positiva.

 

Jag imponeras sååå ofta av Fridas inställning till saker. Hon har en fantastisk förmåga att se det mesta positivt. (Jag önskar att du får behålla den bklicken, den känslan och den fina egenskapen genom åren, min älskade unge! Det kommer du att ha stor glädje av, och andra runt dig också.)

 

Som igår, till exempel. Vi blev liksom bara hemma, mest inne, inget hände. Trista, tråkiga föräldrar. Frida spelade lite iPad och lekte med sitt. Sedan åkte vi ju en liten kvällstripp hela familjen till Vårviks-badet, badade tillsammans kanske 20-30 minuter och köpte mjukglass som vi mumsade medan vi såg ut över vattnet. Då säger Frida:

 

 

Av en i övrigt rätt enahanda och ospeciell dag, valde hon att fokusera på den stund hon gillade. Valde att uppskatta den. Ljuvliga unge!

 

När vi var i Furuvik i lördags, kastade hon en peng i dammen och önskade sig något. Sedan kom hon travande till mig, stack sin lilla hand i min, skuttade gångvägen fram och sa:

 

 

Du är så klok, så klok, min lilla pingla - det var ju den bästa önskningen man kunnat komma på. Det är lätt att tro att en sex och ett halvt-åring skulle kunna önska sig den hetast efterlängtade leksaken eller så, men nej. "Bra dagar, i hela mitt liv." Imponerande, tycker jag.

 

På tal om bra dagar, så blev den här dagen rätt bra. Jag och sambon har spånat lite semesterplaner (men inte bestämt nåt än), och tog en sväng på stan ihop medan Frida var hos en kompis. Jag stannade sedan kvar på stan och träffade min vän M. Vi satt nån dryg timme och pratade på Brända Bocken, sedan klämde vi en bio (Känn ingen sorg - bättre och med mer svärta än jag väntat mig) innan jag cyklade hem och hon körde hem till Ockelbo. Mysigt och efterlängtat!

 

/Jenny