Fredagsmys i nuet

Frida och jag har haft en så fin dag idag! En sådan där dag som med små medel känns härlig och fri och innehållsrik och glad - och som BÅDA gillar.
 
Idag var det Fridas allra sista dag på förskolan. EVER. (Jag har redan skrivit om en del känslor kring det tidigare.) Jag har både lämnat och hämtat den lilla pinglan för förskolan idag - både för att pappan var upptagen och för att det kändes fint att få vara med om sista dagen där. Jag tog ledigt ett par timmar på eftermiddagen och lät detta få ta sin plats, helt enkelt.
 
Det känns väldigt märkligt att det är över, och Frida har räknat ned hela veckan nu; förväntansfull, sprallig, sommarlovslängtande och samtidigt full av tydlig separationsångest. Idag var det alltså dags att packa ned alla hennes prylar; grusiga stövlar, lortiga regnbrallor, extrabyxor, koftor, fingervantar och en sista hög pyssel. Nostalgisk sista hämtning, sista dagen. Jag fotade några glada kids och kramade fina, fina fröknarna och darrade på rösten med tårar som rann när vi sa tack och hej. Hua, jag är ju så blödig.
 
 
 
 
 Härliga, fina H - han och Frida har haft något särskilt mellan sig så länge vi kan minnas.
(Definitivt en av de vänner som vi gärna håller fast vid, trots att vi gjort olika skolval.)
 
 "Mamma, jag måste säga hej då till mitt tänkarställe!"
 
Efter att vi slitit oss från förskolan, gick vi hem en sväng och käkade mellis och hängde lite med pappan. Han skulle inför-taxi-sova men hade redan hunnit det klart när vi kom. Så småningom cyklade jag och Frida ned på stan för att göra lite ärenden. Vi hann både beställa tid för fotvård, beställa en BH (som inte fanns inne), smaska på kanelbullar, köpa battterier och glödlampor (för att styra upp diverse sånt som lagt av hemma), hämta ut astmamedicin till Frida, köpa några nya plagg till mig (yey!) och lite annat också.
 
När affärerna stängde, fick Frida syn på fontänen på torget. Hon ÄLSKAR att springa i den men har inte fått/hunnit göra det ännu i år. Nu pep hon gnälligt att hon ju ville göööra deeet nuuuu! Snacka om lyckochock (vi snackar klotstora ögon och nästan darrande klentrogenhet) när jag svarade "Ja, du får det! Jag har tagit med extra kläder och en liten handduk ifall det skulle vara varmt nog för det." Med en massa glädjeutrop kastade hon sig genast in i vattenmassorna. LYCKA!
 
 
 
När jag till sist fick ut henne igen var det bara att ta av allt blött, torka torrt, på med nya torra varma plagg, vrida ur det plaskvåta och packa i påse. Klappat och klart! Sedan cyklade vi till Bakfickan och mumsade "slutat-på-förskolan-middag", sent omsider.
 
Mitt fina middagssällskap. Gojänta!
 
Vi var så mycket i nuet ikväll, på ett alldeles underbart (nästan semestervittrings-)sätt. Efter maten cyklade vi för att köpa lördagsgodis, trots att klockan var halv tio och små sötungar borde ha sovit för länge sedan. Då träffade vi taxipappan som stod och väntade på körning, och han inflikade försiktigt att Frida väl borde sova eftersom hon ska upp på sin golfkurs imorgon? Eh... Just ja - golfkursen! Som JAG dessutom ska åka på för en gångs skull så pappan får sova klart! Hoppla.
 
Jag hade liksom plötsligt fått för mig att det redan var lördag, på nåt vis. Det kändes så. Jag var där och då och inte alls inne i framförhållning och planering - olikt mig, men skönt! Vi cyklade hem i kvällen och småpratade, och mitt hjärta var fullt av glädje för att jag får vara med om det här. Fina Frida sa när vi kom hem: "Vilken mysig dag vi haft mamma, vad många roligheter och speciella saker vi hunnit med!" Älskade barn, vad du är bra på att både se och säga det fina.
 
När hon väl kom i säng, somnade hon kvickare än kvickt. Nog blir hon lite trött imorgon (särskilt med tanke på att vi planerar en kvällssväng till Furuvik för att lyssna på musik nu igen), men inte gör det nåt - det ordnar sig! Nu har hon ju sommarlov, den sköna ungen.
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0