Det löser sig

Den här lilla pinglan vi har, hon fick tänder alldeles förskräckligt sent. Jag har fått för mig att hon därmed också skulle komma att tappa tänderna sent, och så har det ju hittills också varit.
 
Till en början var det betryggande att det dröjde, för när hon var yngre hade hon skräck för att en dag tappa tänderna. Men ju äldre hon blivit, har nyfikenheten växt... Till och med de förskolekompisar som är många månader yngre har tappat både en och tre tänder redan, men inte våran tjej.
 
Men nu ni, nu är det på gång.
Ikväll fick jag av någon anledning för mig att känna på hennes tänder - och JODÅ.
 
De två framtänderna i mitten i nederkäken är liiite lösa.
 
Frida blev först så strålande glad och sprallig att hon hoppade i sängen, och bubblade om att hon skulle berätta det på förskolan. Men sedan precis när hon skulle somna, landade insikten och då vände det till läskighet och tårar. Rädslan för att tappa tänderna hade visst inte riktigt suddats ut... Skulle det göra ont? Hur länge skulle det dröja?
 
Hon börjar bli stor nu, pinglan.
 
Det är nån konstig fas nu, för den senaste veckan har hon varit extremt mammig, och varit oerhört ledsen på mornarna vid lämning på förskolan. Sötungen. Så stor, och så liten. Brytningstider är alltid knöliga och ambivalenta - jag kan ju bara kramas och finnas där så ger det med sig efter ett tag.
 
Kärlek, min lilla blomma. Kärlek och lösa tänder!
Det är en stor dag.
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0