Fix & film

Alltså, idag hade jag planerat att göra inken tinken. Jag är lite halvkrasslig (sådär liksom "tro om jag blir sjuk imorgon?") och hade tänkte mota det genom att ta det easy idag. Vila, ligga på soffan och se på film, spela nåt spel eller rita med Frida, läsa en bok, kanske slumra en stund.
 
Men nej. I vår värld av motsatser, hade sambon givetvis en "nu ska här fixas!"-dag istället. Alltså, inget ont om det, tvärtom. Det är ju tur att det är NÅN här som har det, ibland, annars skulle det inte hända mycket nytt... Men när man tänkt ligga plankplatt och låtsas att man inte alls har ont i örat eller skallen, då är liksom fixarfnatt inte alldeles optimalt. (Och ja, jag måste haka på. Dels för att jag har svåååårt att låta bli att vara med och bestämma hur det ska bli, dels för att jag förväntas göra min del liksom.)
 
Men visst, jag är nöjd. Jag kanske inte har mindre ont i halsen, men inte mindre än fem tavlor är nu till exempel uppsatta på väggarna istället för att skräpa bakom soffan eller stå lutade mot väggen! Dessutom är bilen tvättad (fast där är jag helt oskyldig), hemmet ovanligt noggrannt dammsuget (så pass intensivt att mitt axelonda gjorde sig påmint!), tvätten sorterad inför tvättdag imorgon, ett par ignorerade väskor uppackade, pysselbordet röjt, den trasslande datorn dammsugen invändigt och återuppväckt, ungen duschad och en hel del ditt-och-datt-småfix utfört.
 
(Och jodå. Efter mat och mello, fick jag till sist mitt efterlängtade filmhäng i soffan också.)
 
Jag köpte hem lite vår igår! Och de trevliga stråna med pärlor från mina liljor på alla
hjärtans dag, fick flytta till denna bukett. Funkar! Och långt i bakgrunden ser man
en nyuppsatt tavla bredvid fönstret - fast på så långt håll blev den visst bara svart...
 
Nu ska jag gå och lägga mig, och hålla tummarna att jag slipper vakna av att taket lyfter från huset...Det blåser som RACKARNS ute, må jag säga. Frida tycker det är läskigt när det dundrar och slamrar och visslar i ventilen. Hon säger att det låter som åskan "eller någonting värre, mamma". Vad det där värre är vill hon inte säga, "för då kanske jag tänker på det sen och blir rädd, vet du".
 
Så: Tänk nu inte på läskigheter, utan sov gott där ute i världen!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0