BUSBLOMMA

När man (som idag) ställt alarmet fel och istället vaknar med ett ryck av små mjuka barfotatassande fötter kl 08.24 och inser att "saaaablar, om 35 minuter ska jag ha support på jobbet!", då blir det lite hektiskt. Minst sagt. Blixten is my middle name sådana gånger.

 

När barfotaungen tittar storögt på en när man studsar ur sängen och säger moloket "Men jag hade ju tänkt komma och GOSA dig ju!", då svider det lite i hjärtat att man bara hinner med en snabb morgonkram. Men det får vara bonus om vi håller sams, alltså. Det är nämligen lätt att bli lite morrig i sådan där panikjäkt, i alla fall för mig. Men man kan också välja att tänka "shit vad vi har det lyxigt som har ett barn som sover till halv nio!". Faktiskt. Och jag lyckades halvhyfsat med det den här gången.

 

Jag lade mig i alla fall i förhållandevis okej tid i förrgår, så det kan vi inte skylla den oplanerade sovmorgonen på. Jag nattade direkt efter att jag kommit hem från min märkliga postrunda... Jag var iväg och träffade en bekant utanför stan på kvällen (och blev bjuden på käk och trevlig pratstund, tack!). På hemväg därifrån körde jag en kringelikrokrunda med bilen för att leverera ett antal kalasbrev till Fridas gäster på torsdagens kommande barnkalas. Alla är redan inbjudna och klara via sms, men si det dög minsann ICKE tyckte Frida. Gissa om jag kände mig som en skummis, när jag vid 22.30-tiden tasslade runt och pluppade brev i lådor här och där. Suspekt!

 

Ikväll hakade Frida på en kompis hem. Jag lämnade förskolan utan barnet och åkte raka vägen till Ö&B, för att shoppa till kalaset. Sambon hämtade hem Frida sedan, så jag han halvt tömma affärerna och göra klart det mesta kalasinköpen tills jag kom hem vid NIO. Hyperhungrig, matt och svettig (har varit 23 grader här idag på eftermiddagen - vid kl 23 var det 13 grader ännu!). Puh! Ischiaskänning bak i vänster skinka och ryggslut dessutom. Men rätt så riggad för torsdagen - nog så mycket värt!

 

Nu är jag däremot mätt, nyduschad och sömnig. Sussa gott!

 

/Jenny